Eguchi (pjäs)
| Eguchi | |
|---|---|
| 江口 | |
| Engelsk titel | Mouth-of-Sound |
| Skriven av | Kan'ami , Zeami |
| Reviderad av | Zeami |
| Kategori | 3:a — katsura mono |
| Tecken |
waki munk wakizure följeslagare maeshite kvinna nochishite Harlot of Eguchi tsure två sjungande flickor aikyogen bybo |
| Plats | Eguchi, en hamn nära Osaka |
| Tid | handlar om en incident från 1100-talet |
| Källor | Senjūshō (1200-talet) |
| Skolor | Allt |
Eguchi (江口) är en Noh- pjäs av den tredje kategorin, skriven av Zeami , kring ett fragment (kurtisanens predikan) av Kan'ami . Pjäsen kombinerar två legender, en relaterad till den helige mannen Shōkū (angående identiteten på kurtisanen av Mura med bodhisattvan Fugen) och den andra relaterad till munken Saigyō: (förmaningen av kurtisanen från Eguchi).
Sammanfattning av handlingen
En resande munk anländer på natten till hamnen i Eguchi. När han ser ett stenröse frågar han sig om dess ursprung och får veta att det firar minnet av Lady of Eguchi, en före detta kurtisan och poetess, som senare ansågs vara en manifestation av en bodhisattva, närmare bestämt Fugen Bosatsu, Bodhisattva of Universal Virtue .
Under en regnstorm hade 1100-talsmunken Saigyō bett om skydd i sitt hus, men nekades inträde. Han förebrådde henne med en improviserad dikt och klagade över att "du är snål/även med den natt jag ber dig om,/en plats i ditt snart lämnade värdshus" Hennes förödande svar hängde på en buddhistisk tolkning av orden "ett ögonblicks tillflykt" : "Det är för att jag har hört/du inte längre är bunden till livet/som hushåller/som jag avskyr att låta dig fastna/till detta värdshus av korta, köpta vistelser". Hon erkände honom sedan och inledde ett långt samtal. I The Unfettered Mind citerar Z en buddhistmunken Takuan Sōhō detta möte för att illustrera vikten av att "sinnet inte fängslas" .
Den resande munken reciterar eftertänksamt Saigyōs dikt för sig själv och hörs av en förbipasserande kvinna, som ber honom följa den med kurtisanens svar. Hon säger åt munken att inte tro på skvallret om henne; när hon försvinner inser de att hon i själva verket är spöket av kurtisanen från Eguchi.
En bybo berättar sedan för dem historien om Shōkū, som längtade efter att tillbe den levande Fugen, och som i en dröm fick uppdraget att söka efter frun av Eguchi.
Fascinerad börjar munken upprepa en sutra vid sin grav. En båt, starkt månbelyst, dyker upp, bärande damen tillsammans med två sjungande flickor. De sjunger om olyckan hos dödliga som är instängda i illusioner och dömda att återfödas. Avslutningsvis påminner de munken om att "allt är ett ögonblicks tillflykt"; damen avslöjar sin identitet som Fugen och stiger upp i molnen.
Senare referenser
- Bashos haiku om att sova under samma tak som ett par konkubiner tros hänvisa till Saigyōs tanka och till pjäsen byggd runt den.
Se även
Vidare läsning
- Royall Tyler. Japanska Nō-drama. Penguin, London, 1992.
externa länkar
- [ http://hermitary.com/articles/saigyo-no.html Saigyo på tre japanska Ingen lek