DIBELS
DIBELS ( Dynamic Indicators of Basic Early Literacy Skills ) är en serie korta test som bedömer K-8 läskunnighet [ förtydligande behövs ] .
Det är en uppsättning procedurer och åtgärder för att bedöma förvärvet av en uppsättning K-8 läskunnighet, såsom fonemisk medvetenhet, alfabetisk princip, noggrannhet, flyt och förståelse. Teorin bakom DIBELS är att ge eleverna ett antal snabba tester, kommer pedagoger att ha data för att identifiera elever som behöver ytterligare hjälp och för att övervaka effektiviteten av interventionsstrategier.
Mark Shinn har sitt ursprung i "Dynamiska indikatorer för grundläggande färdigheter." De första deltesterna av detta läroplansbaserade mätsystem för tidiga läs- och skrivkunnighet skapades av Dr. Ruth Kaminski medan hon var en student av Dr. Roland Good vid University of Oregon med stöd av federal finansiering. Forskning om denna typ av testning har alltid gjorts vid [University of Oregon] och Center on Teaching and Learning. DIBELS används av vissa förskolor till och med åttonde klass lärare i USA för att undersöka huruvida elever riskerar att få lässvårigheter , för att övervaka elevernas framsteg, vägleda undervisning och senast i överensstämmelse med delstatens lagstiftning om screening för risk för dyslexi .
DIBELS består av en utvecklingssekvens av en minuts mått: namngivning av bokstäverna i alfabetet (alfabetisk princip), segmentering av ord i fonem ( fonemisk medvetenhet ), läsning av nonsensord ( alfabetisk princip ), läsning av riktiga ord (ortografisk kunskap) och muntlig läsning av ett stycke (noggrannhet och flyt). DIBELS inkluderar också ett tre minuters läsförståelsemått som använder labyrintmetoden, som är en modifiering av cloze- testmetoden som ger eleverna svarsval för saknade ord.
DIBELS-poäng är avsedda att endast användas för beslutsfattande i undervisningen (dvs. för att identifiera elever som behöver ytterligare undervisningsstöd och övervaka svar på intervention) och bör därför inte användas för att betygsätta elever.
Kritik
DIBELS har blivit en ganska allmänt använd bedömning för tidig läsintervention av många skolor i USA, men sedan dess utveckling och lansering har det funnits många kritiker som ifrågasätter effektiviteten och giltigheten av DIBELS-bedömningarna. En kritik har varit att även om den officiella DIBELS hemsidan hävdar att det finns ett överflöd av forskning som validerar DIBELS bedömningar var mycket av det opublicerat. "Av de listade 89 referenserna är endast 18 publicerade i professionellt granskade tidskrifter inom områdena psykologi, specialpedagogik eller musikterapi, och åtta är kapitel i redigerade böcker." Liknande kritik konstaterar att DIBELS-utvecklarna hävdar att forskningsbasen var orsaken till den utbredda användningen av bedömningarna, men kritiker säger att det politiska trycket att använda DIBELS som en del av Reading First-initiativet var orsaken till det omfattande antagandet. En artikel från 2005 i EducationWeek anger att DIBELS fick konkurrensfördelar eftersom dess utvecklare och deras kollegor vid University of Oregon var konsulter till US Department of Education for Reading First, med en av huvudutvecklarna, Mr. Good, som en av de personer som utvärderade 29 tidiga läskunnighetstester inklusive sin egen produkt.
Brant Riedel (2007) skrev, "... uppgiften ORF [Oral Reading Fluency] betonar snabbhet snarare än förståelse och kan faktiskt straffa elever som noggrant söker efter mening i texten." Detta är en oro som också har tagits upp av andra forskare och lärare. Bellinger (2011) sa att ett lästest på 1 minut kanske inte räcker för att mäta förståelse, eftersom de bara får läsa under så kort tid, och mängden information som är meningsfull är begränsad. Hon fortsätter med att säga att eftersom ORF betonar att eleverna läser snabbt och korrekt kan de vara mer fokuserade på att läsa för snabbhet än mening. Michael Pressley, en utbildare vid University of Michigan, säger, "... om du vill ha ett test av om barn kan läsa snabbt med låg förståelse, då är DIBELS fantastiskt, och dessa [testade färdigheter] blir ditt slutmål, DIBELS är ledande lärare att sluta sig till fel slutmål, som är att läsa ord snabbt."
Forskning
Nancy Rankie Shelton och medarbetare (2009) använde DIBELS som en bedömning i en forskningsstudie med elever i 2:a klass och jämförde det med flyt och förståelse av litteratur i klassrummet. Det är viktigt att notera att återberättar flytande test (RTF) är tänkt att användas för att validera ORF-poängen och är den enda komponenten i DIBELS som tar hand om förståelsen. Om RTF-poängen är minst 50 % av ORF-poängen valideras den, men om den faller under 25 % valideras inte ORF-poängen. Forskarna använde RTF tillsammans med ORF för att mäta förståelse och fann att DIBELS poängguide gav dem ingen information om hur de skulle gå vidare med elever vars ORF inte validerades av deras RTF-poäng. Resultaten av studien visade att DIBELS ORF/RTF-poäng och ORF/RTF-poäng för litteratur i klassrummet inte hade något samband.
2007 genomförde Brant Reidel en studie av effektiviteten av DIBELS deltest med elever i första klass. Som nämnts ovan i deltestsektionen rekommenderar DIBELS att man använder deltesten för initial ljud Fluency (ISF), Phoneme Segmentation Fluency (PSF) och Nonsens Word Fluency (NWF) med elever i 1:a klass som lägger till i ORF-deltestet halvvägs genom året. Reidel (2007) fann att PSF-poängen var en dålig indikator på läsförståelse. Han fann att vid den tidpunkt då eleverna i första klass började ta ORF-testet visade det sig vara den enskilt bästa prediktorn för förståelse i slutet av första klass. Med dessa resultat spekulerade han att om det var målet för DIBELS-administrationen att hjälpa till att identifiera elever som kan vara i riskzonen för läsförståelse, så var det onödigt att administrera andra deltest förutom ORF i mitten av första klass. Reidel uppgav också att även om RTF-deltestet var tänkt att vara ett mått på förståelse visade det sig vara en svagare indikator på förståelse än enbart ORF-poängen.
Jillian M Bellinger genomförde en studie för att testa tillförlitligheten och giltigheten av återberättaruppgiften (RTF). I denna studie gjorde examinatorerna återberättelser i livetid och från en digital inspelning. Resultaten indikerade att det fanns en signifikant skillnad, med stor effekt, mellan återberättelser som poängsattes i realtidsverser från en digital inspelning. Dessutom fanns det ett lågt samband mellan återberätta flytande poäng och poäng från Woodcock Johnson Reading Comprehension Composite. Hon sa att "Den låga nivån av prediktiv validitet av RTF-poäng tyder på att läs- och återberättelseproceduren på 1 minut kanske inte korrekt bedömer elevernas läsförståelse."
Muntlig läsning Fluency var starkt relaterad till prestation på alla ITBS (Iowa Test of Basic Skills) deltest förutom att lyssna på alla testpunkter med början på vintern i första klass. Schilling arbetade med elever i 1:a till 3:e årskurserna och uppgav också att poängen från alla andra deltest utom ORF i slutet av 1:a årskursen var minimala när det gällde att förutsäga framgång på statliga tester. Lärarna uppmuntrades att använda DIBELS resultat för att hjälpa dem fatta beslut om läsundervisning.
En forskargrupp, Amy R. Hoffman och medarbetare, skickade ut en undersökning till klasslärare, lässpecialister, administratörer, universitetslärare och speciallärare. Hon genomförde också intervjuer ansikte mot ansikte och frågade professionella om de använder DIBELS och hur och vilka delar. Den största responsen när det gäller deltesterna var att RTF-måttet var det minst frekventa administrerade, och nackdelarna var en överbetoning av hastighet och användandet av nonsensord.