Cromwellians parlamentariska undersökningar
De parlamentariska undersökningarna initierades av Oliver Cromwell för att utvärdera mark som han hade konfiskerat. I första hand var det krono- eller kyrkogods i England och bedömningarna utfördes av ett team av lantmätare under perioden 1647 till 1650. Målet var att identifiera alla jordägare i varje herrgård; bestämma hur mycket mark var och en ägde och hur mycket hyra de betalade. Lantmätarna gjorde sedan en värdering av vad varje innehav var värt, så att säteriet kunde läggas ut till försäljning. Pengarna som sålunda genererades skulle användas för att betala Cromwells modellarmé.
Undersökningarna genomfördes med en mängd olika noggrannhet. De där besiktningsmännen kunde kopiera från ett befintligt register som fördes av den tidigare hyresvärden är extremt exakta. Där ett register inte fanns tillgängligt höll dock lantmätarna säterirättsmöten där alla herrgårdsarrendatorer skulle infinna sig för att presentera sina markinnehav. Alla var oundvikligen inte intresserade av att göra det, och därför kan undersökningsresultaten vara ofullständiga eller felaktiga.
Ändå ger många av undersökningarna en ovärderlig komplett hyresgäst- och landräkning av herrgårdar i mitten av 1600-talet, där hyresvärden var den engelska kronan eller kyrkan. Originalkopior av undersökningarna deponeras i Lambeth Palace Library i London. Några finns i National Archives i Kew , London ; och vissa länsregister har kopior av undersökningarna i sin region. Vissa har transkriberats och indexerats.
De undersökta markerna såldes sedan till köpare till ett pris relaterat till undersökningsvärderingarna och utifrån ett antagande om att den nya ägaren skulle ha minst 10 års inkomst av fastigheten. Detta var tur då det hände att det gick nästan exakt 10 år mellan försäljningen omkring 1650 och återupprättandet av Karl II :s monarki 1660. Det var anledningen till att efter återupprättandet av äganderätten till marken till kronan och kyrkan 1661-2, mycket liten ersättning utbetalades någonsin till de 1650 köparna. De ansågs ha åtnjutit det de hade betalat för.