Concertino för horn och orkester (Weber)

Concertino för horn och orkester i e-moll , J188 ( Op. 45), komponerades 1806 för Karlsruhe-spelaren Dautrevaux, och reviderades för München-virtuosen Rauch 1815 (fullbordad den 31 augusti) av Carl Maria von Weber ( Warrack 1976) , sid. 167). Det är ett extremt krävande verk, oavsett om det spelas på det naturliga hornet som det skrevs för, eller på det moderna ventilhornet . Solisten ackompanjeras av en liten orkester. Det kräver, bland andra bedrifter, att spelaren producerar vad som i själva verket är ett ackord med fyra toner genom att använda samspelet mellan brummande och ljudet från instrumentet, en teknik som kallas multifonik .

Verket är brett inspelat och framfört och förekommer i repertoaren av välkända hornspelare inklusive Hermann Baumann , Barry Tuckwell och David Pyatt .

Det skrevs ursprungligen för det naturliga hornet , och den autentiska performancerörelsen ser det fortfarande spelas på detta instrument; till exempel av Anthony Halstead med Hanover Band .

Instrumentation

Concertino är noterat för en liten orkester bestående av 1 flöjt , 2 klarinetter , 2 fagotter , 2 horn , 2 trumpeter , timpani och stråkar .

Strukturera

Formen är löst uppbyggd och kan beskrivas som (långsam) inledning, (andante) tema, variationer, recitativ, polonaise ( Warrack 1976 , s. 168).

• Warrack, John. 1976. Carl Maria von Weber . Cambridge och New York: Cambridge University Press.

Vidare läsning

• Blandford, WFH 1926. "Några observationer om 'Horn Chords: An Acoustical Problem'". The Musical Times 67, nr. 996 (1 februari): 128–31.
• Kirby, Percival R. 1925. "Horn Chords: An Acoustical Problem". The Musical Times 66, nr. 991 (1 september): 811–13.
• Pethő, Csilla. 2000. "'Style Hongrois': Ungerska element i verk av Haydn, Beethoven, Weber och Schubert". Studia Musicologica Academiae Scientiarum Hungaricae 41, fasc. 1–3:199–284.

externa länkar

Concertino in E-moll, Op.45 : Partitur vid International Music Score Library Project