Christian Gottlob Höpner

Christian Gottlob Höpner , även Hoepner (7 november 1799 – 26 oktober 1859) var en tysk kompositör, organist och musikpedagog.

Liv och karriär

föddes i Frankenberg och växte upp i familjen till en vävare i Frankenberg nära Chemnitz, och han skaffade sig sina första musikkunskaper genom självlärda metoder. Redan vid 14 års ålder kunde han spela piano genom att lyssna på pianoforte-lektioner som hans äldre bror gav. Vid 17 års ålder ville Höpner också lära sig att spela orgel. Han fann möjligheten att göra det efter att ha deltagit i söndagsgudstjänsterna genom att använda orgeln i Frankenbergs kyrka. Av lönen han fick efter lärlingstiden som vävargesäll köpte Höpner musikaliska läroböcker, övade självständigt på en liten orgel och försökte kompositioner. Han överlämnade dessa kompositioner 1824 till kantorn August Ferdinand Anacker (1790–1854) i Freiberg för granskning. Domen var så uppmuntrande att Höpner 1827 vände sig till hovdirigenten Johann Nepomuk Hummel (1778–1837) i Weimar , som rådde honom att ägna sig helt åt musiken. Höpner flyttade till Dresden, där han från 1827 fick professionell undervisning av Johann Gottlob Schneider junior (1789–1864) i fyra år, när han var organist vid Dresdner Hofkirche . Han var själv organist vid Kreuzkirche i Dresden från 1837 till 1859.

Interiören av Kreuzkirche Dresden 1839 (Litografi av Heinrich Wilhelm Teichgräber )

Höpner arbetade på sin fritid på tidskriften Neues vollständiges Museum für die Orgel . Denna var avsedd att användas i utbildning och vidareutbildning av organister och gavs ut av en "förening av utmärkta orgelkompositörer". Tidskriften publicerades av Friedrich Wilhelm Goedsche i Meißen. Med orgelkompositioner, till exempel hans komposition "Praeludium et Fuga", deltog Höpner omkring 1847 i ett "Hand- und Musterbuch", som var avsett både för studier av orgelmusik och för gudstjänstbruk. Dessutom var kyrkomusiksamlingen avsedd för alla orgelälskare.

Kreuzorganistens syn på "orgeltonens smidighet"

Efter Höpners verk Zehn Adagio im freien Stil für die Orgel komponiert publicerades av Dresden förlag Arnold och recenserades i Neue Zeitschrift für Musik av Oswald Lorenz (1806–1889) under hans pseudonym Hans Grobgedakt , en offentlig tvist utvecklades mellan de två kompositörerna . Fokus låg på frågan om "orgelbyggarens eller orgelspelarens böjlighet i orgeltonen". Det diskuterades mot bakgrunden att " Crescendo och Decrescendo " var musikaliska medel för att "främja den anglikanska andakten ".

Med hänvisning till organisten och musikdirektören Christian Friedrich Gottlieb Wilke (1769–1848) svarade Höpner jakande på frågan och citerade honom i sitt "genmäle" med uttalandet: "...orgelbygget har nu höjt sig så högt att det finns knappast mer kvar än den som önskar att kunna ge orgeltonen en böj."

I huvudfrågan om "orgeltonens böjlighet" i ämnet "orgelton och orgelspel" tog musikvetaren Eduard Krüger (1807–1885) från Emden parti för Lorenz alias Grobgedakt.

Begravning på Dresdner Trinitatisfriedhof

1859 meddelade tidningen Dresdner Nachrichten prompt att organisten Höpner hade dött i Dresden, och i ett annat meddelande meddelades dödsåldern (59) samt begravningen på Trinitatisfriedriedhof [ de ] . Som organist vid Kreuzkirche är CG Höpner införd för sista gången i Dresdens adressbok för 1859. Sonen Emil Robert Höpner (1846–1903) blev också organist och arbetade vid Kreuzkirche i Dresden från 1885 till 1902.

Organisten och kompositören Gustav Merkel utsågs till CG Höpners omedelbara efterträdare vid Kreuzkirche.

Dedikationer

Höpner tillägnade sin Acht Vorspiele mit eingewebten Choralmelodien und zwei Fugen für die Orgel , till sin lärare, den kungliga sachsiske hovorganisten Johann Schneider (1789–1864), som gavs ut 1830 av Dresden förlag Meser'sche Kunst- und Musikalien -Handlung.

Han fick samma ära när en av hans vänner, organisten Carl Geissler (1802–1869) tillägnade honom åtta orgelpreludier av olika karaktär för vidareutbildning av organister och för användning i offentlig gudstjänst . De gavs ut 1838 av musikförlaget Friedrich Hofmeister i Leipzig.

Musikhistorikern Gotthold Frotscher (1897–1968) hyllade "Dresden Kreuzkirche-organisten Christian Gottlob Hoepners" koralverk och lyfte fram den senares "känsla av uthållig melodicism" i sina "fria stycken".

Kompositioner

  • Op. 2 Acht Vorspiele und zwei Fugen
  • Op. 5 Phantasie Es-Dur
  • Op. 9 Einleitung und Fuge für Orgel zu 4 Händen
  • Op. 10 Neun ausgeführte Choräle
  • Op. 11 Zehn Adagios im freieren Stil
  • Op. 12 Sechs Orgelstücke
  • Op. 14 34 Orgelstücke
  • Op. 19 Vier variierte Choräle zu vier Händen; Op. 19 I "Nun ruhen alle Wälder"
  • Op. 20 Adagio A-Dur
  • Op. 21 Drei variierte Choräle und zwei Fugen
  • Präludium och Fuge a-moll

externa länkar

Notes
Biografi
  • Andreas Sieling : Kurzbiographien ua von Christian Gottlob Höpner (1799–1859) im Blick auf dessen “Adagio”; "Förord", Verlag Breitkopf & Härtel, 2002
  • Biografi över Christian Gottlob Höpner i Encyclopädie der gesammten musikalische Wissenschaften, oder Universal-Lexicon der Tonkunst. Bearbeiter ua Gustav Schilling. Ny upplaga, tredje volymen. Franz Heinrich Köhler förlag, Stuttgart 1840, s. 624–625; Google Böcker
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Christian_Gottlob_Höpner&oldid=1119921283 "