Chapman–Robbins bunden
Inom statistik är Chapman –Robbins bound eller Hammersley–Chapman–Robbins bound en nedre gräns för variansen av estimatorer för en deterministisk parameter. Det är en generalisering av Cramér–Rao bunden ; jämfört med Cramér–Rao-gränsen är den både snävare och tillämpbar på ett bredare spektrum av problem. Det är dock oftast svårare att beräkna.
Bindningen upptäcktes oberoende av John Hammersley 1950 och av Douglas Chapman och Herbert Robbins 1951.
Påstående
Låt vara uppsättningen parametrar för en familj av sannolikhetsfördelningar .
För alla två , låt vara -divergensen från till . Sedan
Sats — Givet vilken skalär funktion som helst på parametern och två valfria vi har .
En generalisering till det multivariabla fallet är
Teorem — Givet valfri multivariatfunktion på modellen och alla ,
Bevis
Genom variationsrepresentationen av chi-kvadratdivergens ,
För det multivariata fallet definierar vi för valfri . Anslut sedan i variationsrepresentationen för att få
Relation till Cramér–Rao bunden
Uttrycket inuti supremumet i Chapman–Robbins-bunden konvergerar till Cramér–Rao-bunden när , förutsatt att regelbundenheten för Cramér-Rao-bunden håller. Detta innebär att, när båda gränserna existerar, är Chapman-Robbins-versionen alltid minst lika snäv som Cramér-Rao bunden; i många fall är den betydligt stramare.
Chapman-Robbins bunden håller också under mycket svagare regularitetsförhållanden. Till exempel görs inget antagande om differentiabilitet för sannolikhetstäthetsfunktionen p ( x ; θ ). När p ( x ; θ ) är icke-differentierbar är Fisher-informationen inte definierad, och därför existerar inte Cramér-Rao-gränsen.
Se även
Vidare läsning
- Lehmann, EL; Casella, G. (1998), Theory of Point Estimation (2:a upplagan), Springer, s. 113–114, ISBN 0-387-98502-6