Cezary Wodziński

Cezary Wodziński (27 maj 1959 – 12 juni 2016) var en polsk filosof, filosofisk historiker, essäist, översättare och författare. Han var föreläsare vid Jagiellonian University i Krakow (Polen) och vid University of Warszawa (Polen).

Biografi

Liv

Cezary Wodziński, son till Zygmunt Wodziński (en ingenjör) och Michalina Wodzińska (lärare), föddes på landsbygden i Lębork i Polen. Han gick på Tadeusz Reytans gymnasieskola i Warszawa. Bland hans klasskamrater fanns Filip Łobodziński, journalist och översättare, och Andrzej Sosnowski, poet. Efter gymnasiet tog han ett jobb vid Warszawas psykoneurologiska institut som sjukvårdare. Bortsett från detta anmälde han sig också till Mountain Rescue, GOPR (Grupa Beskidzka - Bieszczady).

1979 började han studera filosofi vid universitetet i Warszawa. Under sina studier var han författare till många filosofiska publikationer. Han disputerade 1985 med en avhandling: "The dispute about the limits of rationality. Szestow – Husserl", vilket var en hedersexamen. 1986 arbetade han först vid Institute of Philosophy and Sociology of PAN (National Academy of Vetenskaper) vid institutionen för samtida filosofi, ledd av prof. Barbara Skarga, följt av prof. Stanisław Borzym. 1996 startade han ett oberoende forskningslabb. 1989 disputerade han på doktorsexamen. Doktorsavhandlingen var "Kunskap och frälsning. Studie av Lev Shestovs tankar. Handledare för hans doktorsavhandling var prof. B. Skarga, och recensenter: Professor. R. Łużny, prof. K. Pomian. Han habiliterade 1994. Habiliteringsuppsats var "Heidegger och ondskans problem". Bland recensenter fanns prof. K. Michalski, prof. B. Skarga och prof. J. Tischner. Habiliteringen belönades med T. Kotarbinski-priset och statsministerpriset. 1999 fick han så småningom titeln professor i humaniora. I slutet av 90-talet var han chefredaktör för filosofiska tidskrifter enligt följande: "Aletheia" i "Biblioteki Aletheia". Som ett resultat av hans enastående prestation tilldelades han ett akademiskt stipendium bland annat i Paris, Wien och Fryburg. Wodziński föreläste i Stockholm och Moskva. 2001 erhöll han titeln professor ordinarius vid Jagiellonian University of Cracow.

Arbete

Forntida grekisk filosofi, tysk filosofi, rysk filosofi och teologi, religiös filosofi, fenomenologi, hermeneutik, dialogfilosofi, transcendental filosofi, språkfilosofi, existensfilosofi, metafysik, ontologi, axiologi, alla var ämnen av hans speciella intresse. Hans prestationer inkluderar: femton böcker, mer än åttio essäer och många föreläsningar. Han tilldelades 1:a pris av STP (Stowarzyszenie Tłumaczy Polskich - Polish Translators Association) två gånger inom området filosofisk översättning. Han var medlem i Collegium Invisibile.

Till de mest betydande publikationerna hör:

• Wiedza och zbawienie. Studium myśli Lwa Szestowa, Warszawa 1991
• I cóż po filozofie... Eseje filozoficzne, Warszawa 1992
• Filozofia jako sztuka myślenia. Zachęta dla licealistów, Warszawa 1993
• Heidegger i problem zła, Warszawa 1994
• Hermes i Eros. Eseje drugie, Warszawa 1997
• Wielkie Wędrowanie, Warszawa 1998
• Światłocienie zła, Warszawa 1998
• Pan Sokrates. Eseje trzecie, Warszawa 2000
• Św. Idiot. Projekt antropologii apofatycznej, Gdańsk 2000
• Filozofia jako sztuka myślenia, Warszawa 2000 (2 wyd. rozszerzone)
• Swietijat idiot. Projekt för apofaticzna antropołogija, Sofija 2004
• Trans, Dostojewski, Rosja, czyli o filozofowaniu siekierą, Gdańsk 2005
• Nic po ironii. Eseje czwarte, Warszawa 2006
• Między anegdotą a doświadczeniem, Gdańsk 2007
• Heidegger i problem zła, Gdańsk 2007 (2 wyd.)
• Logo nieśmiertelności. Platona przypisy do Sokratesa, Gdańsk 2008