Carles Santos

Ej att förväxla med Carlos Santos .
Carles Santos i Berlin 2007

Carles Santos ( valencianskt uttal: [ˈkaɾles ˈsantos] ; 1 juli 1940 – 4 december 2017) var en spansk artist som började sin karriär som pianist och som senare arbetade inom många andra kreativa discipliner, inklusive musikkomposition, filmskapande, manusförfattande, skådespeleri, scenisk musikaliska shower, grafik, montage, skulptur, fotografi, poesi och prosa.

Biografi

Född i Vinaròs , Valencia ( Spanien ) Carles Santos började sin formella musikaliska utbildning vid det prestigefyllda Conservatori Superior de Música del Liceu i Barcelona . Där fick han utmärkelser som gav honom möjlighet att fortsätta sina studier i Paris, där han arbetade med bland andra Magda Tagliaferro , Jacques Février, Robert Casadesus och Marguerite Long . Senare studerade han hos Harry Datymer i Schweiz. 1961 började han sin karriär som pianist, med en repertoar som inkluderade verk av Béla Bartók , Arnold Schoenberg och Anton Webern . Under dessa år spelade han också de musikaliska delarna av Joan Brossas Concert Irregular, som hade premiär i Barcelona och New York som en del av högtidlighållandet av 75-årsdagen av Joan Miró . Ett bidrag tilldelat av Juan March Foundation 1968 gjorde det möjligt för Santos att flytta till USA, där han träffade och arbetade med ett antal avantgardeartister, främst Philip Corner och inklusive John Cage .

I slutet av 1960-talet vände Santos sin uppmärksamhet mot produktionen av filmer, och hans oeuvre inom denna disciplin växte så småningom till att omfatta kortfilmer, fullängdsfilmer, dokumentärer och videor. Under åren har han samarbetat med regissörer som Pere Portabella , Jordi Cadena och Carles Durán. Hans egen första kortfilm, L'Apat, hade premiär 1967.

Under 1970-talet ägnade Santos sig alltmer åt att framföra sina egna kompositioner, och så småningom bestämde han sig för att spela dem exklusivt. Hans kompositioner är avgjort minimalistiska och bär samtidigt stämpeln av romantisk, traditionell spansk, atonal och 12-tonsmusik. Under dessa år och in på 1980-talet deltog han i ett antal viktiga musikevenemang, inklusive Festival d'Automne i Paris, Musicalia i Milano, International New Jazz Festival i Moers, Tyskland, Biennalen i San Juan, Puerto Rico, Zürcher Theatre Spektakel i Zürich, Music Theatre Festival i London, Wintermusik '82 i Karlsruhe, Tyskland, och New Music America '83 i Washington, DC. I sina framträdanden var hans mål att undvika den tristess som ofta orsakas i publiken av viss avantgardemusik .

Utställning I-Cervantes Berlin 'Visca el piano!' 2007

På 1980-talet började Santos designa natursköna musikshower, som han arrangerade på platser som Sydney Opera House , Hebbel Theatre i Berlin och Palau de la Música Catalana i Barcelona. Hans musikaliska shower präglas av extravagans, sexuella teman och medveten provokation, med målet att ifrågasätta etablerade koncept, om än med humor. Anteckningarna till 2006 års utställning av Santos kostymer som hölls i Barcelona på Museu del Tèxtil i la Indumentaria ( Mariaelena Roqué desvesteix Carles Santos [ Mariaelena Roqué klär av sig Carles Santos ] ), indikerar att Santos, genom sina shower, uttrycker sin kärlek och rädsla och försöker förvisa sina personliga demoner.

Santos fick i uppdrag att komponera verk för en mängd speciella tillfällen, inklusive öppningsceremonierna för de olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona och öppningen av 2001 års konstbiennal i Valencia.

En stor retrospektiv av Santos verk med titeln Visca el Piano ( Länge leve pianot ) hölls 2006 på Fundació Joan Miró i Barcelona. Utställningen innehöll videor av hans natursköna musikaliska shower, grafiska och fotografiska verk, montage och kinetiska skulpturer. Den sista kategorin inkluderade ett valsspelarpiano som virvlade runt i utställningshallen av egen kraft medan han spelade musik av Bach och på något sätt undvek att stöta på de andra utställningarna ( http://www.last.fm/music/Carles+Santos/+videos /+1-TZK3HCmZlmE ).

2009 var han den inbjudna konstnären på Fira Mediterrania i Manresa ( Katalonien , Spanien ).

Utvalda utmärkelser och priser

  • 1990 Premi National de Composició de la Generalitat de Catalunya
  • 1993 Premi Ciutat de Barcelona (för bästa musikaliska komposition)
  • 1996 Premi Ciutat de Barcelona (för internationell projektion)
  • 1999 Creu de Sant Jordi de la Generalitat de Catalunya
  • 2000 Premios Max (för bästa soundtrack)
  • 2000 Premio de la Critica de Barcelona (för bästa musikshow)
  • 2001 Premios Max (för bästa komposition och musikaliska ledning)
  • 2002 Premios Max (för bästa musikaliska komposition)
  • 2003 Premios Max (för bästa musikaliska ledning och musikaliska komposition)
  • 2005 Premios Max (för bästa musikaliska show, regi och komposition)
  • 2006 Medalla de Oro del Circulo de Bellas Artes
  • 2008 Premio Nacional de Música / Composición
  • 2009 Medalla de la Universidad Jaume I de Castelló

Diskografi

  • 1977 Piano - Obres de Cowell, Cage, Webern, Stockhausen och Mestres-Quadreny ( Edigsa)
  • 1981 röstspår (RA Taylor)
  • 1984 Pianotrack (Linterna Música)
  • 1986 Perturbación inesperada (Linterna Música)
  • 1988 Carles Santos: Piano ( Grabaciones Accidentales )
  • 1989 Five Voices - Greetje Bijma/Shelley Hirsch/Anna Homler/David Moss/Carles Santos (Intakt Records)
  • 1991 Belmonte - Banda Simfònica de la Unió Musical de Llíria - Carles Santos (Virgin España)
  • 1992 Música para las Ceremonias Olímpicas Barcelona 92 ​​- Fanfàrria de Cerimònies, Banda Simfònica de la Unió Musical de Llíria, Cor de València, cor d'Asdrúbila, Orquestra Ciutat de Barcelona - Carles Santos (On the Rocks)
  • 1993 : Musik från Xavier Olivés original. 20 april 1993 (Fundació Joan Miró)
  • 1995 Himne del Segon Congrès Català de Cuina (Industria Cultural)
  • 1995 La porca i vibràtica teclúria (Institut d'Edicions de la Diputació de Barcelona)
  • 1998 Un dit és un dit (CD med nummer 9 de la revista "Cave Canis", Barcelona 1999)
  • 2001 L'adéu de Lucrècia Borja (Universitat de València)
  • 2002 Sama Samaruck Suck Suck (Ópera-Circ) (K. Indústria Cultural)
  • 2006 Amores Cage (Dahiz Producciones)

Filmografi

Musikalisk komposition för fullängdsfilmer

  • 1968 Nocturn 29 (tillsammans med Josep Maria Mestres-Quadreny; regisserad av Pere Portabella)
  • 1970 Cuadecuc, vampyr (Pere Portabella)
  • 1975 Informe general (Pere Portabella)
  • 1977 L'obscura història de la cosina Montse (Jordi Cadena)
  • 1981 Vértigo en Manhattan (Jet lag) (Gonzalo Herralde)
  • 1981 Barcelona Sud (Jordi Cadena)
  • 1984 Pà d'àangel (Francesc Bellmunt)
  • 1990 Ponte varsòvia (Pere Portabella)
  • 1988 És quan dormo que hi veig clar (Jordi Cadena)
  • 1989 Pont de Varsòvia (Warszawabron) (Pere Portabella)
  • 1998 El pianista (Mario Gas)
  • 2007 Die Stille vor Bach (Tystnaden före Bach) (Pere Portabella)

Musikalisk komposition för kortfilmer

  • 1969 Miró l'altre (regi av Pere Portabella)
  • 1970 Poetes Catalans (Pere Portabella)
  • 1971 Semejante a Pedro (Francesc Bellmunt)
  • 1971 Calidoscopi (Beni Rossell)
  • 1972 Umbracle (Pere Portabella)
  • 1972 Cantants 72 (Pere Portabella)
  • 1973 Advocats laboralistes (Pere Portabella)
  • 1978 El barri del Besós (Carles Durán)
  • 1979 Laberint (Agusti Villaronga)
  • 1979 La delinqüència (Jaume Codina)
  • 1979 Setmana de la sanitat (Jordi Cadena)
  • 1979 L'ajuntament (Georgina Cisquella och Pere Joan Ventura)
  • 1979 L'agressió quotidiana (Carles Durán)
  • 1981 L'assemblea de Catalunya (Carles Durán)
  • 1982 Eleccions a Las Cortes 28-10-82 ( Isona Passola )
  • 1989 Romantic (Aurora Corminas)
  • 1991 Clara foc ( Judith Colell )
  • 1992 Art a Catalunya ( Pere Portabella )
  • 2000 Foc al càntir (Frederic Amat)

Filmregi

  • 1967 L'apat
  • 1967 L'espectador. Habitació amb rellotge. La Ilum. Conversa
  • 1968 La cadira
  • 1969 Preludi de Chopin, opus 28 nr 7
  • 1970 Playback (tillsammans med Pere Portabella)
  • 1972 Acció Santos (tillsammans med Pere Portabella)
  • 1974 Preludi de Chopin, opus 28 nr 18
  • 1977 El pianista i el conservatori
  • 1977 682-3133 Bufalo Minnesota
  • 1978 Peça per a quatre pianon
  • 1979 La Re Mi La

Natursköna musikaliska shower

  • 1983 Beethoven, si tanco la tapa . . . què passa?
  • 1983 Té fina la fina petxina de Xina?
  • 1985 Arganchulla, Arganchulla Gallac
  • 1989 Tramuntana Tremens
  • 1991 La grenya de Pasqual Picanya
  • 1992 Asdrúbila
  • 1995 L'esplèndida vergonya del fet mal fet
  • 1996 Figasantos-fagotrop: missatge al contestador, soparem a les nou
  • 1996 La Pantera Imperial
  • 2000 Ricardo och Elena
  • 2000 El Barbero de Sevilla
  • 2006 El fervor de la perseverança
  • 2008 Brossalobrossotdebrossat

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Carles_Santos&oldid=1066655609 "