Bellman skämt
_(14741682856).jpg)
Bellmanskämtet är en typ av enkel skämtcykel som är populär bland svenska skolbarn, alltid med en person som heter Bellman som huvudperson.
Skämten blev först populära på 1800-talet och var ursprungligen inspirerade av poeten och kompositören Carl Michael Bellmans liv . Det första kända Bellmanskämtet förekommer i förordet till en samling av Bellmans verk från 1835, där förlaget återtrycker ett brev från 1808 från en samtida till Bellman, innehållande följande anekdot.
[Bellman] ägde sällan mer än en rock. En gång när kung Gustav mötte honom på gatan hade han inte mer än nattlinne på sig, varvid kungen sade: "Men min käre Bellman, du ser så illa klädd ut", vilket han bugade och svarade: "Jag försäkrar ödmjukt dig. Majestät att jag har hela min garderob på mig."
Bellmanskämt från 1800-talet tenderade att fokusera på CM Bellmans liv vid hovet och innehöll ofta sexuell humor. Sedan dess har skämtens Bellmankaraktär ändrats till en generisk svensk snarare än den historiska gestalten. Förskjutningen från skämt som berättas av vuxna till skämt som främst berättas av unga skolbarn upp till 10 år skedde troligen under första hälften av 1900-talet.
De moderna versionerna av Bellman-skämten inkluderar ofta Bellman och två andra karaktärer av olika nationaliteter, där den förstnämnda kommer segrande ur en knepig situation. Men i många Bellman-skämt framställs Bellman som något av en antihjälte , som kan fuska, ljuga eller till och med lukta väldigt illa för att få det sista skrattet. Ett annat vanligt tema är att Bellman lurar eller gör narr av en präst, polis eller annan auktoritet. Han kan alltså ses som en modern sorts trickster . Skämten tenderar att involvera kroppsfunktioner som urinering eller avföring .
Berättelsernas allestädes närvarande karaktär och det faktum att de har berättats i olika former under så många år har gjort dem föremål för studier av etnologer som Bengt af Klintberg och forskare inom barnkultur.
Exempel på samtida Bellman-skämt
En ryss, en tysk och Bellman ville se vem som kunde simma snabbast över Atlanten . Först ut var tysken. Han simmade en kilometer och drunknade. Därefter kom ryssen. Han simmade 10 kilometer och sedan drunknade han. Nu var det Bellmans tur. Han simmade och simmade tills han nästan nådde Amerikas kust – sedan tröttnade han och simmade tillbaka.
En dansk, en norrman och Bellman satsade på vem som kunde vara kvar i en getfack längst. Först ut var dansken, som kom ut efter bara 10 minuter och skrek "Fan! Geten stinker!" Efter honom gick norrmannen in, och efter en halvtimme kom han ut och ropade: "Fan! Bocken stinker!" Till slut gick Bellman in. Efter två timmar kom geten rusande ut och skrek "Fan! Bellman stinker!"
En fransman, en finländare och Bellman skröt om vem som hade den högsta flaggstången. "Min flaggstång är så hög att den når upp till molnen", sa fransmannen. "Min flaggstång är så hög att den når högre än molnen!", sa finländaren. "Min flaggstång är så hög att den sticker Gud i hans rumpa!", sa Bellman.
- ^ a b Klintberg, Bengt af. (november 1987). "Varför är Bellmanhistorierna roliga?" [Varför är Bellman-skämt så roliga?] (PDF) . Børne-og UngdomsKulturSammenslutningen (BUKS) (på svenska). 9 . Arkiverad från originalet (PDF) den 2 maj 2013.
-
^
Valda Skrifter ("Utvalda skrifter"), utgiven av Henrik Gustaf Nordström, Stockholm, 1835. Sida 22.
Hans sinnelag var det aldrabästa emot andra, alla tjente han, alla gaf han med sig, ägde till slut sällan mer än en rock; också mötte K. Gustaf honom en gång på gatan, uti en ganska stor negligée, och då Konungen sade: "Men, min kära Bellman, ni ser så illa klädd ut," bugade han sig och sade: "Jag kan i underdånighet försäkra Eder. Maj:t, att jag ändå har hela min garderobe på mig."
- ^ Klintberg, Bengt af. 1998. Kuttrasju: Folkloriska och kulturhistoriska essäer . Stockholm: Norstedts