Beheermaatschappij Helling I NV mot Magistrate, Kapstaden
I målet Beheermaatschappij Helling I NV v Magistrate, Cape Town (2007) begärde sökandena, som i olika fall var nederländska och sydafrikanska medborgare, att de skulle förklara:
- tre husrannsakningsorder , utfärdade i syfte att hjälpa till att få fram bevis för användning mot sökandena i Nederländerna , vara grundlagsstridiga och ogiltiga;
- genomförandet av sökningar av medlemmar av SAPS vara grundlagsstridiga och ogiltiga;
- Polisens agerande för att ge de nederländska myndigheterna tillgång till och kopior av det beslagtagna materialet är grundlagsstridigt och ogiltigt; och
- ett beslut om återlämnande till sökandena av originalet och/eller kopior av det beslagtagna materialet som fortfarande fanns i svarandenas besittning eller kontroll.
Domstolen noterade följande tillämpliga rättsprinciper:
- Villkoren i en husrannsakan måste tolkas med rimlig strikthet och, vanligtvis, bokstavligt.
- En order var tvungen att på ett begripligt sätt förmedla omfattningen av den husrannsakan som den godkände.
- Om ordern var för allmän, eller om dess villkor gick utöver de som tillåts enligt bemyndigandestadgan, riskerade den att befinnas vara ogiltig och åsidosättas.
- Den var tvungen att specificera sitt syfte på ett begripligt sätt och inom gränserna för den bemyndigande stadgan.
Det fann domstolen
- teckningsoptionerna satte ingen gräns för antalet eller arten av de handlingar som skulle kunna beslagtas;
- de gav ingen indikation på hur långt tillbaka i tiden sökningarna kunde sträcka sig;
- Beskrivningarna av vissa av de handlingar som skulle kunna beslagtas var vaga och extremt omfattande. och,
- som avslöjats av genomsökningarna utanför platsen godkändes inte det mesta av det material som beslagtogs i samband med den första ordern; det mesta var konfidentiellt.
När det gäller husrannsakan på sökandenas kontor tillät husrannsakan endast en sökning efter och beslag av "dokumentation". Genom att tolka garantin med rimlig strikthet och i enlighet med dess uttryckliga ordalydelse, godkände den inte beslagtagande av CPU:er och annan utrustning för lagring av elektronisk information från lokalerna. Det godkände inte heller en sökning utanför webbplatsen.
Vidare hade sökning utanför platsen inte varit nödvändig, eftersom de elektroniska uppgifter som polisen hittat hade kunnat kopieras i lokalen utan att det behövdes avlägsnas utanför platsen och därmed störa sökandenas verksamhet under flera dagar. Det var banalt att husrannsakan och beslag måste utföras på det minst ingripande och störande sättet. Polisen hade ingen befogenhet att störa de sökandes verksamhet mer än nödvändigt. Under dessa omständigheter var polisens avlägsnande av huvuddelen av det elektroniska materialet från sökandenas kontor olagligt, eftersom det inte var tillåtet genom beslutet.
Rätten ansåg också att alla tre husrannsakningsorder var dödligt felaktiga genom att de var både för vaga och för breda.
Därav följde att utfärdandet av teckningsoptionerna, såväl som själva husrannsakan, var olagliga. Dessutom godkändes inte det material som beslagtogs på sökandenas kontor i beslutet. Besluten förklarades därför ogiltiga och svarandena uppmanades att återlämna det beslagtagna materialet.
Anteckningar
- Beheermaatschappij Helling I NV v Magistrate, Kapstaden 2007 (1) SACR 99 (C)
- Annual Survey of South African Law 2007, s 351
- "Återigen husrannsakan" (2007) 100 Servamus 71