Arne Ljungqvist

Arne Ljungqvist

Arne Ljungqvist under de olympiska vinterspelen i Vancouver, British Columbia, Kanada i februari 2010
Personuppgifter
Född	23 april 1931 ( 1931-04-23 ) ( 91 år ) Stockholm , Sverige
Sport
Sport	Friidrott
Evenemang)	Höjdhopp
Klubb	Westermalms IF, Stockholm
Prestationer och titlar
Personbästa _	2,01 m (1952)

Arne Ljungqvist (född 23 april 1931) är en svensk medicinsk forskare, idrottspersonlighet och pensionerad höjdhoppare . Ljungqvist är hedersmedlem i Internationella olympiska kommittén (IOC), ordförande i IOK:s medicinska kommission och vice ordförande i World Anti-Doping Agency (WADA).

Biografi

Ljungqvist växte upp i Ålsten, utanför Stockholm , som son till Gunnar Ljungqvist (1898-1968), VD i försäkringsbranschen och högerpolitiker, och hans hustru Solveig. I sin ungdom tävlade Arne Ljungqvist i höjdhopp , spjutkast och tiokamp . 1952 vann han den nationella höjdhoppstiteln och slutade 15:a vid olympiska sommarspelen 1952 . Han lämnade sedan tävlingsidrotten för att slutföra sin medicinska utbildning.

Ljungqvist representerade Sverige vid de olympiska spelen i Helsingfors 1952 och var bland de tre topprankade höjdhopparna i Europa. Det året uppnådde han ett personbästa på 2,01m. Han var svensk juniormästare i höjdhopp, stavhopp och spjut 1951 och seniormästare i höjdhopp 1952.

Ljungqvist har tre barn med sin fru Ulla (1933-2011).

Akademisk karriär

Efter sina läkarstudier utnämndes Ljungqvist till professor, tjänstgörande 1972–1983, och forskade medicinskt inom områdena njur- och hjärt- och kärlsjukdomar och senare onkologi vid Karolinska Institutet. De sista åren av sin akademiska karriär var han rektor för Idrotts- och hälsohögskolan i Stockholm 1992–1996, en institution som har ett nära samarbete med Karolinska Institutet inom det idrottsmedicinska området. Han avslutade sin yrkeskarriär som ordförande för Cancerfonden 1992–2001.

Sportfunktionär

På 1970-talet tog han på sig flera roller som idrottstjänsteman, först på nationell nivå i Sverige och strax därefter i internationella organisationer. Han blev fullmäktigeledamot i Svenska Friidrottsförbundet 1970 och var dess ordförande 1973-1981. Han blev fullmäktigeledamot i paraplyorganisationen för svensk idrott, Riksidrottsförbundet, 1975 och var dess ordförande från 1991 till. 2001. Hans internationella karriär som idrottstjänsteman började när han blev rådsmedlem i International Association of Athletics Federations (IAAF) 1976. Han var en av IAAF:s vicepresidenter från 1981 till 1999, och IAAF:s senior vice president 1999–2007. Han var rådsmedlem i Svenska Olympiska Kommittén 1989 - 2011.

2013 vid den 125:e IOK-sessionen i Buenos Aires, Argentina, gick han i pension som medlem i IOK och blev hedersmedlem. Han är ordförande för dess medicinska kommission från och med 2014. 1994 valdes han till medlem av IOK och blev ordförande för dess medicinska kommission 2003.

Idrottsmedicin och antidopingarbete

Med hjälp av sin kombinerade medicinska och idrottsliga bakgrund var Arne Ljungqvist ordförande för Statens idrottsforskningsråd 1980–1993. 1987 blev han ledamot av IOK:s medicinska kommission, som har varit ordförande sedan 2003. På dessa poster tog Ljungqvist noterade de ökande problemen med dopning inom tävlingsidrotten, och dess hälsokonsekvenser, och blev en figur i antidopningsarbetet. Han blev styrelseledamot i WADA när det skapades 1999, och senare dess vice ordförande. Han är också ordförande i WADA:s Health, Medical & Research Committee. Sedan 2008 är han vicepresident för WADA. 2013 på världskongressen i Johannesburg, Sydafrika, gick han i pension som vicepresident för WADA. Han var ordförande för WADA:s Health, Medical & Research Committee.

Stiftelsen grundades 2011, samma år som han firade sin 80-årsdag. Grundplattan var en gåva från idrottsorganisationerna (Riksidrottsförbundet, Internationella olympiska kommittén), regeringen och Karolinska Institutet. Syftet med stiftelsen är att följa Ljungqvists arv i att främja vetenskaplig forskning om antidopningsfrågor och utbildning för ren idrott. Stiftelsen initierar forskning om antidopningsfrågor i samhället och stödjer antidopningsarbete inom nationell och internationell idrott, inom ramen för stiftelsens eget syfte.

Sedan januari 2021 är han en av ledamöterna i Antidopingstiftelsens styrelse i Sverige.

Utmärkelser

1991 fick Ljungvist HM Konungens medalj i 12:e storleken av serafimerband och 1999 tilldelades han Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse. 2001 fick han KTH:s Stora Pris och 2009 tilldelades han Riksidrottshögskolans Hederspris. 2008 tilldelades han Doctor honoris causa i vetenskaper av University of Loughborough i Storbritannien och belönades även med "Sport and the Fight against Doping"-trofén. 2012 tog han emot Olympiaorden i silver. 2014 under de olympiska spelen i Sotji, Ryssland, fick hans stiftelse, Professor Arne Ljungqvists Antidopingstiftelse, Global Sports Developments Humanitarian Award. 2015 tilldelade den svenska regeringen honom den kungliga medaljen Illis quorum meruere labores på tolfte nivån (latin för "för dem vars arbete har förtjänat det"). Han var kammarherre hos Hans Majestät Konungen av Sverige 1977–1986 och sedan dess väntande herre hos Hans Majestät Sveriges Konung.