Anton Waibel

Anton Waibel (stående tvåa från vänster) med andra ledare för den bayerska sovjetrepubliken i fängelse

Anton "Toni" Waibel (11 mars 1889 – 12 februari 1969) var en tysk kommunistisk revolutionär och aktivist.

Biografi

Waibel föddes i en katolsk schwabisk familj. Han gick en lärlingsutbildning som möbelsnickare och arbetade senare som handelskontorist.

Från 1906 var han medlem i fackföreningar och aktiv i ungdomsarbetargruppen. Från 1907 var han medlem i SPD . Waibel deltog i de internationella socialistiska kongresserna 1907 och 1912. Under första världskriget vistades han delvis i Schweiz. Där deltog han i Zimmerwaldkonferensen för antikrigssocialister i september 1915, och efter att ha träffat Lenin anslöt han sig till sin " Zimmerwaldvänster" . Han fängslades under en kort tid på grund av "myteri" och utvisades sedan till Tyskland i februari 1919.

1919 blev han medlem och propagandaofficer i Tysklands kommunistiska parti (KPD) i München. I mitten av mars 1919 skickades han till Würzburg av Münchens centralråd för bayerska råden. Efter att Erich Mühsam hade telegraferat Sovjetrepubliken i München, utropade Waibel Sovjetrepubliken Würzburg , som bara varade till den 9 april. På grund av hans deltagande i den bayerska sovjetrepublikens kamp i aktionskommittén och i ledningen för Röda armén, han dömdes till 15 års fängelse.

Han rymde från Niederschönenfeldfängelset 1921 och stannade utomlands till 1928. Först i Moskva vid KUNMZ , senare som medlem av det sovjetiska kommunistpartiet för Komintern, bland annat på Balkan. Han deltog i Kominterns tredje till sjätte världskongresser. Efter Hindenburg-amnestin 1928, efter att resten av hans straff hade efterskänkts i samband med amnestiåtgärder, flyttade han tillbaka till Tyskland och blev sekreterare för Röda biståndet i Tyskland, som låg nära KPD, samt gemensamt ansvarig för tidningen Tribunal och talare vid partiskolor.

Waibel arresterades i Stuttgart den 30 januari 1933 och dömdes till två års fängelse den 16 juni 1933 av riksdomstolens femte brottsavdelning. Dessutom fick han i juli 1933 ett års fängelsestraff av tingsrätten i Stuttgart för "myteri". Han fängslades oavbrutet fram till 1945, senast i koncentrationslägret Buchenwald. Efter sin befrielse vårdades han på sjukhuset fram till juli 1945. I Berlin ledde han KPD och sedan SED:s lokalgrupp i Berlin-Hermsdorf fram till 1947. Han kritiserade SED och anklagades för trotskism i partiprocesser 1951/52. utesluten från partiet.

1969 dog han i Västberlin.