Anders Lindbäck (kyrkoherde)
Anders Lindbäck (22 december 1803 – 20 november 1865) var en svensk kyrkoherde som begick tre mord; han är den första kända seriemördaren i Sverige. Han avslöjades och dömdes 1865.
Barndom och utbildning
Anders Lindbäck föddes i Brålanda . Hans far Sven Andersson (1774-1822) var fattigbonde i Dalsland och hans mor Lisa Olsdotter (död 1821) var hemmafru. Under hans barndom flyttade hans familj från församling till församling och bad om allmosor. Under denna tid läste han mycket, vilket gav honom ett smeknamn "läs-Anders". Hans föräldrar dog när han var tonåring, varefter hans förmögne farbror Johan Nordahl tog hand om honom. 1820 hjälpte hans farbror honom med pengarna till studierna. Lindbäck studerade först i Vänersborg och efter 1824 i Katedralskolan i Skara . Han antogs vid Uppsala universitet i februari 1829 där han vigdes till präst den 19 december 1831. Det var en enorm social utveckling uppåt på den tiden.
Han tillbringade sina första 30 år som präst i Dalsland , närmare bestämt i Skålleruds församling. I början av 1860-talet fick han äntligen chansen att bli kyrkoherde i den lilla värmländska Silbodals socken . Silbodals socken var fattigare än Skållerud och därför inriktades Anders arbete främst på fattigdom och kriminalitet i regionen. Under vistelsen i Skållerud startade han en kampanj mot alkoholism och fortsatte den när han flyttade till Silbodal.
Tid i Silbodal
Han antogs som kyrkoherde i Silbodal 1861. Han fick mer makt i denna position: en möjlighet att gå igenom med sina egna idéer och idéer. Huvudmålet var att skapa en församling fri från fattigdom, full av hårt arbetande människor som har utbildningsmöjligheter. Hans vision handlade om att skapa ordning i både ekonomi och existens för fattiga människor i församlingen. På den tiden försörjde kyrkan 40 personer, en tung börda för en så liten församling.
Lindbäck ville minimera kostnaderna som kyrkan stod för. Han etablerade en rådgivande styrelse på nio personer och tillsammans med dem satte han strikta nya regler för att bekämpa fattigdomen i regionen. Ett av deras beslut var att endast deras egna församlingsmedlemmar kunde få hjälp av kyrkan. I allmänhet blev reglerna för listan över de som är berättigade till hjälp strängare; några av dem kan till och med ha varit olagliga.
Mordserie
Eftersom Lindbäck ansåg att fattiga och sjuka kostade kommunen för mycket, kom Lindbäck på en ekonomiskt fördelaktig lösning som också minimerade antalet personer som behövde stöd. Anders hade en liten flaska vin, en kopp, en nattvardsrån och tillgång till arsenik som han tillsatte vinet. Under sommaren och vintern 1864 gjorde han många hembesök hos människor som levererade kvällsmat och välsignelser, vilket fick det att se ut som en barmhärtighetshandling. Någon gång efter några av hans besök mådde vissa människor ännu sämre än tidigare istället för bättre. Den 19 oktober 1864 var en änka vid namn Karin Persdotter den första som dog. Sedan avled lantarbetaren Nils Pettersson den 30 november, följt av Anders Lysén den 15 december 1864. Dessutom förgiftades fyra andra personer.
Avslöjande
Det sista mordet drabbade mördaren. Anders Lysén var sjuk men inte fattig. Han var en förmögen affärsman(?) och hans plötsliga död fick hans anhöriga att misstänka att något var fel. I början av 1865 krävde Anders Lyséns bror att graven skulle öppnas. I mars 1865 drogs på begäran av länsmannen slutsatsen att Anders Lysén dog på grund av en arsenikförgiftning. Fler gravar öppnades och det noterades att ytterligare två församlingsbor dog av arsenikförgiftning.
Anders Lindbäck var misstänkt dels för att begravningarna gjordes i en hast och dels för att han beviljat 10 000 svenska kronor till dödsbo.
Rättegång och död
Efter detta ställdes Lindbäck inför rätta, bevittnad av en man vid namn Daniel vars mor dog efter prästens besök. Daniel själv hade överlevt den förgiftade kvällsmaten fem gånger, möjligen för att han inte gillade vin.
Under den första rättegången, som hölls av tingsrätten den 11 juni i Långelanda tingshus, erkände Anders Lindbäck tre mord och tre mordförsök. I sitt långa försvarstal förklarade han att han hade gjort det för att befria dessa människor från plågor. Detta tal hjälpte honom inte och han dömdes till döden. Ärendet gick vidare till hovrätten, vilket gav tingsrätten mer tid att se över målet och rättsprocessen. Tingsrätten utredde ärendet på nytt men påföljden förblev detsamma.
den 20 november 1865 i fängelset i Karlstad .
Se även
- 1803 födslar
- 1860-talets självmord
- 1865 döda
- Svenska 1800-talsförbrytare
- Manliga seriemördare
- Människor dömda för mord av Sverige
- Giftämnen
- Fångar dömda till döden av Sverige
- Fångar som dog i svenskt häkte
- Seriemördare som begick självmord i fängelset
- Självmord genom hängning i Sverige
- Svenska folket dömt för mord
- Svenska personer som dog i fängelse
- Svenska fångar dömda till döden
- Svenska seriemördare