Alphonse Briart
Alphonse Briart (1825–1898) var handledare för kolgruvorna i Bascoup och Mariemont nära Morlanwelz i Hainautprovinsen i Belgien , och en geolog som studerade den regionen. Under perioden 1863–1896 publicerade han och Francois Cornet ett antal böcker och tidningar som beskrev fossiler och geologiska strukturer som hittats nära Mons . De utarbetade teorier - nu allmänt accepterade - om regionens geologiska historia. Efter Cornets död 1887 fortsatte Briart att skriva ensam.
Mineralet Briartite är uppkallat efter hans barnbarn, Gaston Briart . 1890 deltog hans son Paul i Delcommunes Katanga-expedition .
Livshändelser
Briart föddes i Chapelle-lez-Herlaimont den 25 februari 1825, son till en militärkirurg. 1844 tog han examen från École des Mines i Mons som ingenjör. Under större delen av sin karriär arbetade han för kolgruvbolaget Mariemont & Bascoup. 1868 utsågs han till bolagets överingenjör och 1888 till bolagets president.
Han gifte sig med Elise Deltenre 1855.
Hans första geologiska publikation, i samarbete med Fr. Cornet , publicerades 1863. År 1866 fick de två guldmedalj från Société des sciences, arts, et lettres du Hainaut för en uppsats om Hainauts kritaterräng .
År 1867, tillsammans med Cornet och A. Houzeau de Lehaie, genomförde Briart utgrävningen av de neolitiska flintgruvorna i Spiennes, och vid närliggande Mesvin , under byggandet av järnvägslinjen mellan Mons och Charleroi. Resultaten presenterades för den internationella förhistoriska kongressen som hölls i Bryssel 1872.
Briart blev motsvarande medlem av Royal Academy of Belgium 1867 och fullvärdig medlem 1874. 1889 blev han chef för vetenskapssektionen. Han var en av grundarna av Société géologique de Belgique (1871).
1895 genomförde han en geologisk expedition i Chile.
Han dog i Morlanwelz den 15 mars 1898. Hans paleontologiska samling förvärvades av École des Mines de Mons.
Högsta betyg
1875 blev Briart riddare, 1890 officer och 1897 befälhavare för Leopoldorden .
Publikationer
- Kommunikationssläkting à la grande faille limite au sud le terrain houiller belge (1863)
- Note sur la découverte dans le Hainaut, en dessous des sables rapportés par Dumont au système landenien, d'un calcaire grossier avec faune tertiaire (1865)
- Beskrivning minéralogique et stratigraphique de l'étage inférieur du terrain crétacé (1867)
- Beskrivning des fossiles du calcaire grossier de Mons (1871)
- Rapport sur les découvertes géologiques & archéologiques faites à Spiennes en 1867 (1872), på Google Books
- Sur le relief du sol en Belgique après les temps paléozoïques (1877)
- Etude sur les limons Hesbayens et les temps quaternaires en Belgique (1892)
- La Géologie des environs de Fontaine-l'Évêque et de Landelies (1894)