Efter AHL-serien 1997–98 kvalificerade sig 16 lag till slutspelet. De fyra bästa lagen från varje division kvalificerade sig till slutspelet. Men på grund av det ojämna antalet lag i varje konferens var det möjligt för det femte placerade laget i de fem lagdivisionerna att gå över till slutspelet för de fyra lagdivisionerna. Detta kunde bara hända om det femte placerade laget i en femlagsdivision tjänade fler poäng än det fjärdeplacerade laget i fyralagsdivisionen i samma konferens. I det här fallet skulle det femteplacerade laget från femlagsdivisionen spela i stället för det fjärdeplacerade laget från fyralagsdivisionen i den delen av slutspelsklassen. Philadelphia Phantoms var mästare i Western Conferences ordinarie säsong samt vinnarna av Macgregor Kilpatrick Trophy med det bästa totala rekordet för ordinarie säsong. Springfield Falcons var mästare i Eastern Conferences ordinarie säsong.
Rochester Americans – 72 poäng (Spelade i Mid-Atlantic Division bracket på grund av att de tjänade fler poäng än det fjärdeplacerade laget i den divisionen)
Mid-Atlantic Division
Philadelphia Phantoms – Western Conference ordinarie säsongsmästare; Vinnare av Macgregor Kilpatrick Trophy, 106 poäng
I varje omgång får laget som tjänat fler poäng under grundserien hemmaisfördel, vilket innebär att de får den "extra" matchen på hemmaisen om serien når maximalt antal matcher. Det finns inget fast serieformat på grund av arenaschemaläggningskonflikter och resehänsyn.