1951 Australiens kommunistpartis folkomröstning om förbud

1951 Australiens kommunistpartis folkomröstning om förbud

22 september 1951 ( 1951-09-22 )
Godkänner du förslaget till lag för ändring av grundlagen med titeln " Konstitutionsändring (befogenheter att hantera kommunister och kommunism) 1951" ?
Resultat
Val Röster % Ja 2,317,927 49,44 % Nej 2 370 009 50,56 % Giltiga röster 4,687,936 98,60 % Ogiltiga eller tomma röster 66,653 1,40 % Totalt antal röster 4,754,589 100,00 % Registrerade väljare/valdeltagande 4,974,337 95,58 %
Resultat per stat
Obs: Färgmättnad anger röststyrka

hölls en folkomröstning i Australien som sökte godkännande för att ändra den australiensiska konstitutionen för att ge parlamentet befogenhet att stifta lagar om kommunism och kommunister, så att parlamentet skulle få befogenhet att införa en lag som liknar Communist Party Dissolution Act. av 1950. Den bars inte.

Generell bakgrund

Efter andra världskriget hade medlemskapet i Australiens kommunistiska parti nått sin topp vid omkring 20 000 och Fred Paterson hade vunnit sätet för Bowen i delstatsvalet i Queensland 1944. Kommunisterna blev framträdande i såväl fackföreningar som kulturella och litterära kretsar. Efter försöket att nationalisera de australiensiska bankerna 1948, blev oppositionsledaren Robert Menzies bekymrad över att kommunistiska idéer infiltrerade Labourpartiet . En järnvägsstrejk i Queensland samma år cementerade den idén. Menzies lovade att om han blev vald skulle han förbjuda kommunismen.

1949 federala valkampanjen

I det allmänna valet 1949 kampanjade det nybildade liberala partiet på en starkt antikommunistisk, antiinterventionistisk plattform, som riktade in sig på Labourregeringens försök att förstatliga bankväsendet i Australien, såväl som vad Menzies ansåg vara ett växande kommunistiskt hot. i spåren av andra världskriget.

Den 27 juni 1949 gick kolgruvarbetare ut i strejk, med stöd av kommunistpartiet och olika fackföreningar. Förhandlingarna bröt snabbt samman mellan fackföreningarna och regeringen och den 1 augusti premiärminister Chifley in trupper från den australiensiska väpnade styrkan för att köra gruvorna tills tvisten var löst. Vid sin fjärde dag var Sydney dockor överbelastade av kolfartyg som inte kunde lämna hamnen, lastningen av fartyg försenades kraftigt av begränsad transport. Den 1 juli undersökte regeringen möjligheten att importera kol från Storbritannien. Strejken varade i ytterligare 2 veckor, fram till den 15 augusti. Senare samma år införde PM Chifley också lagstiftning för att påbörja ransoneringen av bensin. Båda dessa händelser blev nyckelfrågor i den federala valkampanjen 1949.

Under kampanjen hävdade Menzies att socialismen var dagens "enastående fråga". Han anklagade Labourpartiet för att ha kommunistiska inriktningar och citerade som bevis dess banklagstiftning och reglering inom andra områden av ekonomin. "En röst på Labour," föreslog han, "är en röst för det socialistiska målet." Socialismen var, enligt Menzies, skadlig för nationens frihet och välstånd, och att betraktas som ett verkligt och framträdande hot mot den australiensiska livsstilen.

I december 1949 vann det liberala partiet med Robert Menzies som premiärminister majoritet i representanthuset med 74 av 121 platser.

Lagen om kommunistpartiets upplösning

Den 23 juni 1950 lades kommunistpartiets upplösningsproposition (1950) fram. I sitt tal som introducerade lagförslaget läste premiärminister Menzies upp namnen på 53 medlemmar av Australiens kommunistiska parti och hänvisade till dem som en "förrädarisk minoritet" som hotade nationens säkerhet. Lagförslaget gick igenom representanthuset, men kämpade för att passera senaten, som hade Labourpartimajoritet. Labour-senatorer var överens om att kommunistpartiet skulle upplösas, men reserverade sig för att tillåta generalguvernören att "förklara" folk till kommunister. Dessa reservationer var särskilt starka efter att Menzies medgav att namnen på kommunistpartiets medlemmar som hade lästs upp på parlamentets golv innehöll fel. Ändringar föreslogs som tog bort denna makt, men Labour Party drog senare tillbaka sin opposition och lagförslaget gick igenom senaten utan ändringar den 19 oktober 1950. Det trädde i kraft som Communist Party Dissolution Act (1950) den 20 oktober 1950.

Lagen bemyndigade generalguvernören att förklara vilken person som helst som kommunist, som deltar i eller sannolikt kommer att delta i aktiviteter som är skadliga för nationens försvar och säkerhet. Sådana personer fick inte vara anställda av samväldet i offentlig tjänst eller i branscher som ansågs avgörande för Australiens försvar. De fick inte kandidera och förbjöds att gå med i en fackförening. Australiens kommunistiska parti förklarades som en olaglig organisation och upplöstes, dess egendom förverkades till samväldet utan kompensation. Anslutna organisationer riskerade också att förklaras olagliga, enligt generalguvernörens gottfinnande.

Australian Communist Party v. Commonwealth (1951)

Huvudartikel: Australian Communist Party v Commonwealth

Omedelbart efter att lagen hade antagits ingavs en överklagan till High Court . Fallet prövades med början den 14 november 1950 av den fulla bänken av sju domare. Frågan var om den federala regeringen hade makten, under försvarsmakten (sektion 51.vi) i den australiska konstitutionen. Konstitutionen, i avsnitt 51, ger parlamentet befogenhet att stifta lagstiftning med avseende på "(vi) det marina och militära försvaret av samväldet och flera stater, och kontrollen av styrkorna för att verkställa och upprätthålla samväldets lagar ." Samväldet hävdade att lagen var giltig under denna makt eftersom kommunister utgjorde ett verkligt hot mot Australiens säkerhet, eftersom revolution var ett centralt tema i den marxistiska doktrinen.

Den 19 mars 1951 beslutade domstolen i en 6:1-dom ( Latham CJ avvikande) att lagen var ogiltig. I sin dom Fullagar J bänkens position så,

Giltigheten av en lag eller en förvaltningshandling som har utförts enligt en lag kan inte göras beroende av lagstiftarens, eller den som ska utföra handlingen, att lagen eller konsekvensen av handlingen ligger inom konstitutionell makt som själva lagen i fråga är beroende av för sin giltighet. En befogenhet att stifta lagar med avseende på fyrar tillåter inte att en lag stiftas med avseende på något som enligt lagstiftarens åsikt är en fyr. En befogenhet att göra en kungörelse med rättsliga konsekvenser med avseende på en fyr är en sak: en befogenhet att göra en liknande förkunnelse med avseende på allt som enligt generalguvernörens åsikt är en fyr är en annan sak.

Folkomröstning

Australiens premiärminister Menzies föreslog en federal folkomröstning den 22 september 1951 där väljarna uppmanades att ge Commonwealth-regeringen makten att stifta lagar om kommunister och kommunism.

En folkomröstning utlystes den 23 augusti 1951, som försökte infoga en klausul i konstitutionen som gav förbundsparlamentet befogenhet att stifta lagar med hänvisning till kommunism och kommunister. Tidningsledare var överväldigande för förbudet med 12 ledare som stöd, två tidningar som inte tog ställning ( Daily Mirror och Daily News ), och bara en tidning emot det ( The Argus ). Labourpartiet hade beslutat att kampanja för ett "nej" trots att de stödde lagförslaget genom senaten föregående år. Oppositionsledaren HV Evatt höll fler tal än Menzies och började kampanja tidigare, kampanjade kraftfullt mot vad han uppfattade som Menzies försök att upprätta en polisstat i Australien. Menzies tal avbröts ofta av "Nej"-kampanjens hecklare, även om Menzies påstod sig ha varit nöjd med uppståndelsen eftersom det visade kommunisternas "respekt för liberala normer". Vissa liberala partimedlemmar och icke-anslutna konservativa stödde också kampanjen "Nej", som undergrävde Menzies ansträngningar att övertyga allmänheten om att detta var en nödvändig åtgärd. Trots detta, tre månader före omröstningen, stöddes förbudet av 73,3 % av de tillfrågade i en Gallup-undersökning. Anledningen till att Gallups stöd rasade för "Ja" har uppskattats ha varit att särskilt medelklassliberala väljare halkat bort från koalitionens position, medan Labour behöll sina led bättre. Bi-partisan stöd krävdes vanligtvis för att konstitutionella ändringar skulle gå igenom i Australien.

Folkomröstningen hölls den 22 september 1951. Frågan som stod på valsedeln var:

Godkänner du den föreslagna lagen för ändring av konstitutionen med titeln "Konstitutionsändring (Befogenheter att hantera kommunister och kommunism) 1951"?

Folkomröstningen genomfördes inte.

Konstitutionsändring (Makt att hantera kommunister och kommunism) 1951

"Konstitutionell förändring (makt att hantera kommunister och kommunism) 1951" föreslog att följande text skulle införas i konstitutionen efter avsnitt 51.

51A.--(1.) Parlamentet ska ha befogenhet att stifta sådana lagar för samväldets fred, ordning och goda regering med avseende på kommunister eller kommunism som parlamentet anser vara nödvändiga eller ändamålsenliga för försvaret eller säkerheten av Commonwealth eller för genomförandet eller underhållet av denna konstitution eller lagarna i Commonwealth.

(2.) Utöver alla andra befogenheter som tilldelas parlamentet genom denna konstitution och utan att begränsa någon sådan befogenhet, ska parlamentet ha befogenhet---

( a ) att stifta en lag enligt villkoren i Communist Party Dissolution Act 1950--

(i) utan ändring; eller

(ii) med ändringar, som är ändringar med avseende på ett ärende som behandlas i den lagen eller med avseende på någon annan fråga om vilken parlamentet har befogenhet att stifta lagar;

( b ) att stifta lagar som ändrar den lag som gjorts enligt det sista föregående stycket, men så att varje sådan ändring gäller ett ärende som behandlas av den lagen eller med avseende på någon annan fråga som parlamentet har befogenhet att göra lagar; och

( c ) att upphäva en lag som upprättats enligt någon av de två sista föregående styckena.

(3.) I detta avsnitt avser " Communist Party Dissolution Act 1950" den föreslagna lag som antogs av senaten och representanthuset och godkändes av generalguvernören den tjugonde oktober etttuseniohundra och femtio, vilket är den föreslagna lagen med rubriken "En lag för att sörja för upplösningen av det australiensiska kommunistpartiet och andra kommunistiska organisationer, för att diskvalificera kommunister från att inneha vissa ämbeten och för ändamål som är kopplade till detta".

Resultat

Resultat

stat	Röstlängd	Valsedlar utfärdade	För		Mot		Informell
			Rösta	%	Rösta	%
New South Wales	1,944,219	1,861,147	865,838	47,17	969,868	52,83	25,441
Victoria	1,393,556	1 326 024	636,819	48,71	670,513	51,29	18,692
Queensland	709,328	675,916	373,156	55,76	296 019	44,24	6,741
södra Australien	442,983	427,253	198,971	47,29	221,763	52,71	6 519
västra Australien	319,383	305,653	164 989	55,09	134,497	44,91	6,167
Tasmanien	164,868	158,596	78,154	50,26	77,349	49,74	3 093
Väpnade styrkor		9,472	6,478		2,917		82
Totalt för Commonwealth	4,974,337	4,754,589	2,317,927	49,44	2 370 009	50,56	66,653
Resultat	Erhöll majoritet i tre stater och en total minoritet på 52 082 röster. Ej buren