1922 Pittsburgh Panthers fotbollslag

1922 Pittsburgh Panthers fotboll
1922 Pittsburgh Pathers Football team.jpg
Konferens Oberoende
Spela in 8–2
Huvudtränare
Kapten Tom Holleran
Hemmastadion Forbes Field
Enhetlig
20spittuniform.png
Årstider
1922 rekord för Eastern College Football Independents
Konf Övergripande
Team W   L   T W   L   T
Cornell   –   8 – 0 – 0
Princeton   –   8 – 0 – 0
Armé   –   8 – 0 – 2
Syrakusa   –   6 – 1 – 2
Franklin och Marshall   –   8 – 2 – 0
Pittsburgh   –   8 – 2 – 0
heligt kors   –   7 – 2 – 1
Harvard   –   7 – 2 – 0
Lafayette   –   7 – 2 – 0
Springfield   –   6 – 2 – 0
Boston College   –   6 – 2 – 1
Brun   –   6 – 2 – 1
Colgate   –   6 – 3 – 0
Dartmouth   –   6 – 3 – 0
Penn   –   6 – 3 – 0
Vermont   –   6 – 3 – 0
Washington och Jefferson   –   6 – 3 – 1
Yale   –   6 – 3 – 1
Bucknell   –   7 – 4 – 0
Penn State   –   6 – 4 – 1
Carnegie Tech   –   5 – 3 – 1
Villanova   –   5 – 3 – 1
Columbia   –   5 – 4 – 0
Rutgers   –   5 – 4 – 0
Tovor   –   5 – 4 – 0
Rhode Island State   –   4 – 4 – 0
NYU   –   4 – 5 – 0
Fordham   –   3 – 5 – 2
Genève   –   4 – 6 – 0
Boston University   –   2 – 4 – 3
Lehigh   –   3 – 5 – 1
New Hampshire   –   3 – 5 – 1
Drexel   –   2 – 4 – 0
Tempel   –   1 – 4 – 1
Buffel   –   1 – 5 – 0
CCNY   –   1 – 6 – 0
Duquesne   –   0 – 8 – 0

1922 Pittsburgh Panthers fotbollslag var ett amerikanskt fotbollslag som representerade University of Pittsburgh som ett oberoende under säsongen 1922 för collegefotboll . Under sin åttonde säsong under huvudtränaren Pop Warner sammanställde laget ett rekord på 8–2, stängde fem av sina tio motståndare och överträffade alla motståndare med totalt 190 till 43. Laget spelade sina hemmamatcher på Forbes Field i Pittsburgh .

Schema

Datum Motståndare Webbplats Resultat Närvaro Källa
30 september i Cincinnati
W 37–0
7 oktober Lafayette
  • Forbes Field
  • Pittsburgh, PA
 L 0–7 15 000
14 oktober västra Virginia
L 6–9 15 000
21 oktober vid Syracuse
  • Archbold Stadium
  • Syracuse, NY
 V 21–14 25 000
28 oktober Bucknell
  • Forbes Field
  • Pittsburgh, PA
 W 7–0 10 000
4 november Genève
  • Forbes Field
  • Pittsburgh, PA
 W 62–0
11 november på Penn
W 7–6 40 000
18 november Washington och Jefferson
  • Forbes Field
  • Pittsburgh, PA
 V 19–0 35 000
30 november Penn State
V 14–0 33 000
30 december på Stanford
V 16–7 6 000

Försäsong

Surprise Headline for Pitt Fans

Den 1 februari 1922 accepterade Glenn S. Warner ett coachningserbjudande från Stanford University. Medan han uppfyller de två sista åren av sitt kontrakt med Pitt, kommer han att fungera som rådgivande tränare för Stanford. Andy Kerr, nybörjarfotbolls- och baskettränare på Pitt, kommer att vara tillförordnad huvudtränare under tvåårsperioden och Claude Thornhill kommer att vara hans assistent. Coach Warner kommer att vara på Stanford för vårträning men kommer att återvända till Pitt för träningsstart på Camp Hamilton i september. "Både Kerrs och Warners agerande när det gällde den västerländska skolan var en stor överraskning för deras vänner här och för de atletiska myndigheterna i Pitt, som inte hade någon aning om någon sådan upplösning."

Dr. H. Clifford Carlson utsågs till nybörjarfotbollstränare av University Athletic Council den 9 mars. "Red" tog examen från Medical School 1920. Han var en idrottsman som vann tre idrotter medan han spelade fotboll i Pitt (Captain of the obeseated 1917). lag), basket och baseboll. Carlson tränade 1920 års nybörjarbasebolllag till ett rekord på 7–3. Den 10 maj utnämnde Athletic Council honom till universitetsbaskettränare (en position han skulle ha i 31 år).

Ett nytt kontrakt med Forbes Field skrevs på. Det förbjöd Pitts fotbollslag att använda fältet för träning, så ingenjörsavdelningen byggde en träningsanläggning på kullen för cirka $12 000. "Förutom det nya träningsfältet uppför Idrottskommittén ett omklädningsrum i anslutning till inomhusbanan som ska ge plats för utrustning, skurrum, allmänt omklädningsrum, duschar, toaletter etc. Hela planlösningen är i nivå med att på någon annan skola i USA, och även om det inte är vad som kan kallas "riktigt" fancy, borde verkligen ta hand om fotbollsmännens behov på ett utmärkt sätt." Den nya anläggningen kommer att hålla Forbes Field i bättre form för spel.

Spelschemat för nio spel som arrangerades av examensledaren Karl E. Davis efterliknade 1921 års schema förutom att Bucknell ersatte Nebraska. Den 24 september rapporterade The Pittsburgh Press att en tionde match lagts till i spelschemat. The Panthers skulle spela på Stanford den 30 december i den nya Stanford Bowl. "Tränaren Warner såg resan som en möjlighet att se de framsteg som görs av assisterande Kerr och Thornhill, och utvärdera talangen hos Stanford-spelarna i spelförhållanden."

Träningen på Camp Hamilton började den 5 september och slutade den 23:e. Trettiosex män var berättigade att tävla om positioner på 1922 års lista. Tre män med universitetserfarenhet (halvbackar, Frank Byers och Charles Williams, och slutet Paul Youngk) var inte berättigade på grund av skolastiska brister. Två andra veteraner lämnade in sina lappar. Halvbacken William Robush valde att koncentrera sig på banan och avsluta Jack Clawson accepterade en position som atletisk chef på Norwin High School.

Tränarpersonal

  • Coach Warner

    Tränare Warner

  • Floyd Rose

    Floyd Rose

  • Alexander Stevenson

    Alexander Stevenson

  • H. Clifford Carlson

    H. Clifford Carlson

1922 Pittsburgh Panthers fotbollspersonal
Tränarpersonal   Stödpersonal
  • George I. Carson – student fotbollsledare
  • J. Huber Wagner – teamläkare
  • Ollie DeVictor – lagtränare
  • Karl E. Davis – examensledare för friidrott
  • Charles S. Miller – direktör för friidrott

Roster

Spelsammanfattningar

i Cincinnati

Vecka 1: Pitt på Cincinnati
1 2 3 4 Total
• Pitt 7 6 12 12 37
Cincinnati 0 0 0 0 0
  • Datum: 30 september 1922

  • Plats: Carson Field Cincinnati, OH
  • Matchstart: 14.30
  • Domare: EJ Ryan (Michigan)
Se även: 1922 Cincinnati Bearcats fotbollslag
Program för 30 september 1922 spelet Cincinnati vs. Pitt

Inledningsmatchen för säsongen 1922 var mot Cincinnati Bearcats ledd av förstaårstränaren George McLaren. McLaren spelade för Warner i Pitt 1915-1918 och var kapten för laget 1918. Han började sin tränarkarriär vid Kansas State Normal College 1919 och flyttade sedan till Arkansas för säsongerna 1920 och 1921.

Bearcat-uppställningen innehöll ett antal spelare från fjolårets trupp. Deras ytterback och kapten, Mike Palmer, förklarades kvalificerad efter vissa skolastiska svårigheter och sattes in i laguppställningen.

Efter skräcken som Cincinnati gav Panthers förra året, tog Coach Warner upp minnet: "Några av er minns att Cincinnati gav oss ett överraskningspaket i höstas på vår egen mark", sa Warner. "Vi besegrade dem, men inte med en mycket trovärdig poäng. De kommer att bli mycket svårare att slå i dag, och eventuella försummelser från din sida kan visa sig vara ödesdigra för våra chanser. Jag vill att varje man ska gå in dit för att slåss från första början vissla tills matchen är över, och om jag hittar någon som gör mindre än vad jag ansåg vara hans bästa, kommer han att ryckas utan ceremoni."

Charles Bowser startade som quarterback och kaptenen Tom Holleran vilade fotleden inför Lafayette-matchen. Tacklingarna Ulhard Hangartner och Edmund Fredette, centern John Miller och halvbacken William Flanagan startade sin första match för universitetet.

Pantern lydde sin tränare och körde de olyckliga Bearcats med 37–0. Sex touchdowns gjordes med John Anderson och Carl Sauer vardera två. Orville Hewitt och Karl Bohren lade till en var. "Spelet i spelet kom sent i fjärde kvartalet, när Bohren bröt sig loss runt vänster ände och sedan skar över till höger sida av planen och sprang 53 yards till mållinjen."

Det uppenbara negativa med spelet var oförmågan att konvertera extra poäng. Frank Williams konverterade sin första och missade sedan den andra. Karl Bohren, Milo Gwosden (2) och Charles Winterburn misslyckades alla i sina försök.

Cincinnati avslutade säsongen med ett rekord på 1–7–1.

Pitt-uppställningen för matchen mot Cincinnati var Lloyd Jordan (vänster), Ulhard Hangartner (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), John Miller (mitten), Jack Sack (höger vakt), Edmund Fredette (höger tackling), Frank Williams (höger), Charles Bowser (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Nick Colonna (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var Richard Simpson, William Ashbaugh, Nick Shuler, Carl Sauer, Milo Gwosden, Orville Hewitt, Karl Bohren, Charles Winterburn och Noble Frank.

Lafayette

Vecka 2: Lafayette på Pitt
1 2 3 4 Total
• Lafayette 0 0 7 0 7
Pitt 0 0 0 0 0
Se även: Lafayette fotbollslag 1922
Program för den 7 oktober 1922 Pitt vs. Lafayette spel
Foto från 1922 års fotbollsmatch i Pitt

Säsongens andra match och hemmapremiär var mot Lafayette Leopards från Easton, PA. Leoparderna tränades av tre medlemmar av Warners tränarträd – chefen John B. Sutherland och hans assistenter – Fred Seidel och Ralph Gougler. Leoparderna hade tretton matchers vinstsvit och var de försvarande nationella mästarna. Tränaren Sutherland hade ett starkt lag ledd av Walter Camps första lag All-American guard Frank Schwab. Halvbacken Leonard Brunner och slutet Charlie Berry fick också utmärkelser efter säsongen.

Efter förra säsongens seger - "Do It Again" är Eastonians motto när det gäller Pitt-spelet." "Vi åker ut till Pittsburgh för att vinna", sa tränaren Dr. Jock Sutherland när han stod på tågets trappa. "Pittsburgh har förberett sig för lördagens match sedan vi besegrade dem här på March Field i oktober förra året. Vi inser att Pitt är fantastiskt. styrka och är inte övermodiga. Vi vet att vi måste kämpa för varje gård vi vinner. Lafayette är i bra fysisk kondition. ...Vi är beredda att göra en underbar kamp'."

Tränaren Warner har pekat på det här spelet i ett år. Under hans tid i Pitt har inget lag slagit honom två år i rad. "The Warnerites är redo för striden. Vikten har legat i deras öron ända sedan deras första träningspass." Panthers är friska och vill ha revansch för bakslaget med 6–0 i Easton förra säsongen.

Pitt-studentkåren var redo för hempremiären. På fredagskvällen ledde William Mellott, president för studentsenaten, 2300 studenter som trängdes in i Memorial Hall genom att öva hurrarop, sånger och handklappar som var avsedda att stärka andan hos Panther-grillarna. Både lagkapten Tom Holleran och Dr. Walter Riddle från 1892 års lag höll spännande tal.

The Gazette Times rapporterade: "Bulletiner om framstegen i fotbollsmatchen Pitt-Lafayette på Forbes Field kommer att fylla i lediga perioder mellan tillkännagivanden av utvecklingen av det fjärde spelet i världsserien i New York idag....KDKA-stationen meddelade i går ." Om seriespelet regnar ut kommer Pitt-spelet att "ges fullständig besittning av luftvågorna."

Athletic Council och University of Pittsburgh publicerade ett hundrafyra sidor 1922 Football Yearbook/Game Program som såldes för 25 cent. Omslaget illustrerades av halvbacken Mike Hartnett.

För andra året i rad slog Jock Sutherlands Lafayette elva Panthers i en hårt utkämpad defensiv kamp. Det poänglösa bandet bröts i tredje kvartalet när Pitts halvback Charles Winterburn fumlade på sin 34-yardlinje och Lafayette-tacklingen Leo Pendergast öste upp den och sprang obotad in i målzonen. Charlie Berry slog extrapoängen och Lafayette höll kvar och vann med 7-0.

Kaptenen och quarterbacken Tom Holleran bröt handleden och skulle vara borta från laguppställningen tills Penn State-matchen.

Lafayette ut fick Panthers 160 yards till 72 yards och tjänade sju första downs till Panthers fem.

Pitt-uppställningen för matchen mot Lafayette var Lloyd Jordan (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Edmund Fredette (höger tackling), Frank Williams (höger), Tom Holleran (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Nick Colonna (back). Ersättare för Pitt som dök upp i matchen var Nick Shuler, Charles Winterburn, Cullen Gourley, Orville Hewitt, Carl Sauer, Milo Gwosden, Karl Bohren, John Clark, Harry Seidelson och Thomas Murdoch. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

västra Virginia

Vecka 3: West Virginia i Pitt
1 2 3 4 Total
• Västra Virginia 0 6 0 3 9
Pitt 0 0 0 6 6
Se även: 1922 West Virginia Mountaineers fotbollslag
Bowser avlyssnar en passning mot West Virginia

Andraårstränaren Clarence "Fats" Spears tog med sig sitt bergsbestigarteam till Forbes Field den 14 oktober för att försöka bryta den 19-åriga torkan av en seger över Pitt Panthers. Mountaineers vann sina första två matcher utan att göra motståndet med 75–3. Bergsbestigaruppställningen stärktes av tre allamerikaner – quarterback Nick Nardacci, tacklingen Russ Meredith och guarden Joe Setron. "Arrayen av timmer är i bra form och bör vara i bästa skick ... vid matchtid." "Tränaren 'Fats' Spears har initierat sina män ända sedan säsongen öppnade för Panther-striden."

I tränare Warners veckoartikel för The Pittsburgh Press skrev han: "Pitt-laget är fortfarande i experimentstadiet...Förlusten av kapten Holleran har varit ett hårt slag och har presenterat ett problem som verkar väldigt svårt att lösa... .Det kommer sannolikt att ta ett par hårda matcher till innan den slutliga laguppställningen är avgjord...Personligen är jag rädd för resultatet och känner att Pitt kommer att ha stor tur att slippa ytterligare ett nederlag."

Max E. Hannum från The Pittsburgh Press rapporterade: "Det bästa fotbollslaget i West Virginia på flera år härstammade från sina bergfastheter, kämpade mot Blue and Gold of Pitt i går eftermiddag på Forbes Field och återvände hem i går kväll som segrande för första gången på 18 år. Slutresultatet var 9 till 6." "Warner-maskinen sköts i bitar ett antal gånger av en serie fumlar precis när de skulle göra mål och Snakes kom igenom med knappast ett misstag."

West Virginia gjorde mål i andra kvartalet. Russ Meredith blockerade en Panther-stunt och Homer Martin tog upp den och sprang 30 yards för touchdown. Joe Setrons försök på poäng blockerades av John Anderson och West Virginia ledde med 6–0 genom tre fjärdedelar. Pitt kom äntligen på resultattavlan tidigt i fjärde kvartalet. Nick Shuler returnerade en punt 51 yards till Mountaineer 4-yardlinjen. "Nick Colonna slog sig igenom vänstertackling för en touchdown." Frank Williams försök för placering gick lågt och ställningen var oavgjord till 6 till 6. West Virginia avancerade omgående bollen till Pitt 3-yardlinjen, men Panther-försvaret höll i nedgångar. Pitt hoppade ur förmodade problem, men efter två misslyckade passningsförsök föll Armin Mahrt tillbaka till 43-yardlinjen. "En passning, en känga, bollen seglade högt. En dov duns bakom målstolparna, domarens upphöjda arm och världen började veta att Mountaineers äntligen hade kommit igenom." Mountaineers avslutade säsongen med ett rekord på 10–0–1.

Pitt-uppställningen för matchen mot West Virginia var Lloyd Jordan (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), Harry Seidelson (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Thomas Murdoch (höger tackling) , Milo Gwosden (höger), Nick Shuler (quarterback), Marsh Johnson (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare för Pitt som dök upp i matchen var Nick Colonna, Frank Williams, William Ashbaugh, Cullen Gourley, Karl Bohren, Charles Winterburn, Roy Brubaker, William Flanagan och Carl Sauer. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

vid Syracuse

Vecka 4: Pitt på Syracuse
1 2 3 4 Total
• Pitt 7 0 7 7 21
Syrakusa 0 7 7 0 14
Se även: 1922 Syracuse Orangemen fotbollslag
Program för den 21 oktober 1922 Syracuse vs. Pitt-spelet

Efter att ha förlorat två matcher i rad hemma åkte Panthers tåget till Syracuse för sin fjärde match för säsongen. Post-Gazette noterade: "Syracuse har en veterankombination även i år och männen har pekats ut direkt för Panther-mötet. Syracuse är mer angelägna om att besegra Pitt än något annat lag det möter." Tredjeårstränaren Chick Meehan hade sin Syracuse-elva med 3–0–1 under säsongen. The Orange hade utmålat sina motståndare med 109–7 och deras enda hicka var 0 till 0 oavgjort med Brown. Syracuse-uppställningen innehöll två All-Americans – tacklingen Pappy Waldorf och centern Frank Culver .

"Panther-truppen är i gott skick, i huvudsak och redo för en tuff kamp." Denna vecka lades tränare Warner på sängläge av lagläkaren Hube Wagner på grund av en förkylning som ledde till reumatism. Han hade också en touch av ptomaineförgiftning. Detta var första gången på 18 år han missade en träning. Han noterade till Pittsburgh Press: "Jag önskar att den här saken hade hållit i sig några dagar. Jag ville verkligen åka till Syracuse för att se mina pojkar uppträda mot Meehan-publiken. Jag är fortfarande övertygad om att Panthers är inne på en bra säsong , och jag ville vara till hands för att titta på dem."

Regis M. Welsh från The Pittsburgh Sunday Post beskrev höjdpunkten: "Har du någonsin sett en elefant springa amuck och dunka genom allt i dess väg? Det var vad som hände när skymningen satte pricken över i:et till striden här i dag mellan Pitt Panther och Det var Hewitt, Panthers mastodoniska ytterback som, med oavgjort resultat i den fjärde perioden av en match som tidvis var mycket spektakulär och återigen ibland medioker, snappade upp en framåtpassning på Pitts 30-yardlinje. , slet, slet och arbetade loss och sprang sedan ur och tog hjärtat ur fyra orange tacklare. Hewitt täckte 70 yards...och flämtade och "all in", vilade bollen bakom stolparna för Pittsburghs första riktiga seger för säsongen ."

Pitt gjorde mål tidigt under den första kvarten när Syracuse-backen Zimmerman fumlade en poäng och Pitt-slutet Frank Williams återhämtade sig på Syracuse 25-yardlinjen. Pitt-anfallen flyttade fram bollen till ettan och Nick Colonna tjurade in i målzonen för den första touchdownen. Frank Williams gjorde om poängen efter och Pitt ledde med 7 till 0. Syracuse kunde kvittera poängen i den andra kvarten. På sin tredje penetration innanför Pitt 10-yardlinjen, gick Syracuse halvback Anderson över genom vänster guard från fyra yards för touchdown. Halvbacken McBride sparkade målet efter och ställningen var jämn i halvtid 7 till 7. Pitt fick avspark för andra halvlek och på andra ned fumlade John Anderson. Syracuse återhämtade sig på Pitt 30-yardlinjen. Nio matcher senare kastade ytterbacken Kellogg in i målzonen för att leda Syracuse. McBride startade poängen efter och Pitt var bakom 14–7. Pitt offensiven avancerade omedelbart bollen till den orangea 20-yardlinjen och på andra sidan körde William Flanagan 18 yards runt högra änden för Pitts andra touchdown. Williams var återigen framgångsrik på punkten efter och ställningen var oavgjord i slutet av tre fjärdedelar 14 till 14. Den sista perioden var en poängduell tills Hewitt förvandlades till Pitts defensiva hjälte. Förlustsviten för Pitt var över. Syracuse avslutade säsongen med ett rekord på 6–1–2.

Statistiken lutade till Syracuses fördel. Syracuse tjänade 15 första nedgångar till Pitts 4. The Orange fick 201 yards på att rusa till Pitts 85 och de vann Panthers genom att passera yardage 77 till 65.

Pitt-uppställningen för matchen mot Syracuse var Lloyd Jordan (vänster), Cullen Gourley (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), John Miller (mitten), Jack Sack (höger vakt), Edmund Fredette (höger tackling), Frank Williams (höger), Charles Bowser (quarterback), Marsh Johnson (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Nick Colonna (back). Ersättare som förekom i spelet för Pitt var Orville Hewitt, William Asbaugh, Richard Simpson, Willialanagan, Harry Seidelson, Nick Shuler, Carl Sauer och Noble Frank. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

Bucknell

Vecka 5: Bucknell på Pitt
1 2 3 4 Total
Bucknell 0 0 0 0 0
• Pitt 0 0 0 7 7
Se även: 1922 Bucknell fotbollslag
Tecknad film som beskriver den 28 oktober 1922 Pitt vs. Bucknell-spel
Foto av Nick Colonna som gör vinnande touchdown vs. Bucknell

För match fem reste 4:e års tränare Pete Reynolds och hans Bucknell elva från Lewisburg, PA till Forbes Field för att ta sig an Panthers för första gången sedan 1913. Bucknell slog Pitt de två senaste gångerna de spelade (1912, 1913). Bucknells lag från 1922 hade ett rekord på 3–2, eftersom de vann sina första tre matcher på ett smidigt sätt, men var för närvarande på en två matcher förlustrad.

Bucknell var ivrig att komma tillbaka på vinnarspåret och "besökarna rapporterar att de är i bra form inför tävlingen i eftermiddag."

Coach Warner skrevs ut från sjukhuset och tillbaka på träningen på torsdagen. Han tilltalade laget: "Vi har en mäktig hård match framför oss på lördag pojkar. Ni kompisar bevisade i lördags senast vad ni kan göra när de är ordentligt upphetsade. Ni måste vara på tårna lika aktivt om ni ska vinna över Bucknell. Ta inget för givet, men gå på jobbet så hårt du vet redan från början." Pantern var också vältränad. De hade ett nytt självförtroende sedan vinsten över Syracuse och Coach Warner var tillbaka på sidlinjen.

Philadelphia Inquirer rapporterade: "Med Glenn Warner sittande på bänken i reumatisk smärta i eftermiddags, slog Pitt Panthers sönder och slet Bucknells linje gång på gång, bara för att förlora bollen antingen på downs eller en punt, när poängen var i tillverkning." "Pauserna i matchen gav Pitt deras enda touchdown under de avslutande minuterna av spel, efter tre på varandra följande Bucknell offsidestraffar som förde Panthers inom en halv meter från Bucknell-målet. (Nick) Colonna, slog Pitt ytterback, bar bollen över för matchens enda poäng...Bucknellelvan förlorade hedersamt mot Pitt, poäng 7–0."

Bucknell hade många chanser att göra mål. Under den första kvarten höll Pitt-försvaret Bucknell innanför 5-yardlinjen på nedgångar och de missade senare tre field goals. Pitt missade ett field goal tidigt i den andra perioden och senare i kvarten tappade bollen på downs på Bucknells 16-yardlinje. Statistiskt sett tjänade Pitt 16 första nedgångar till 7 för Bucknell och Pitt ut fick besökarna 244 yards till 142. Bucknell avslutade säsongen med ett rekord på 7–4.

Pitt-uppställningen för matchen mot Bucknell var Lloyd Jordan (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Clerk (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Edmund Fredette (höger tackling), Frank Williams (höger), Nick Shuler (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var Nick Colonna, Cullen Gourley, Carl Sauer och Noble Frank. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

Genève

Vecka 6: Genève på Pitt
1 2 3 4 Total
Genève 0 0 0 0 0
• Pitt 21 7 14 20 62
Se även: 1922 Geneva Covenanters fotbollslag
Foto av 1922 års Pitt fotbollsmatch action

4–2 Geneva Covenanters ledda av förstaårstränaren Robert Park var nästa på schemat. Park var 1921 års Carnegie Tech förstaårstränare. Genève hade 1–1 mot Pittsburgh skolar så långt säsongen 1922 efter att ha slagit Duquesne och förlorat mot Carnegie Tech . "Genève har varit redo för spelet och kommer hit med sitt lag i bra form och full av kamp."

Historiskt sett, när Pitt mötte Genève, skulle tränare Warner vila några stammisar för de hårda matcherna senare på schemat. Han bestämde sig för att inte ta några chanser med sin kontingent från 1922 och startade sitt starkaste lag.

Harry Keck från The Gazette Times rapporterade: "University of Pittsburgh Panthers kvävde det modiga fotbollslaget i Geneva College of Beaver Falls under 62–0 inför en handfull åskådare på Forbes Field i går eftermiddag, vilket gav en överraskande utställning av offensiv styrka . Det har varit länge sedan ett Pitt-lag har besegrat någon fiende så illa som detta och den höga poängen var helt oväntad."

Pitt gjorde nio touchdowns. Tre i den första kvarten och en i den andra gjorde ställningen 28–0 i paus. William Flanagan slog ihop två gånger med Orville Hewitt och Charles Winterburn som vardera tjänade en. "Pitt använde nästan ett lag av byten i den tredje perioden, och de hade en picknick med de försvagade Beaver Falls-killarna som hade lagt allt i den första halvan av matchen." Marsh Johnson gjorde tre rusande touchdowns i andra halvlek och Flanagan lade till ytterligare en. Noble Frank föll på en blockerad punt i målzonen för sin touchdown. Karl Bohren fumlade när han gick in i målzonen och Genève återhämtade sig annars skulle Panthers ha gjort 10 touchdowns. Placeringssparkarna omvandlades av Frank Williams (3), Milo Gwosden (2), Marsh Johnson (2) och John Evans (1). Genève kunde bara få 2 första nedgångar, medan Panthers samlade 25. På Genève-offensivets enda försök till Pitt-territorium missade halvbacken Wild ett field goal. Genève-försvaret hade inget svar för Pitt-anfallen. Genève avslutade säsongen med ett rekord på 4–6.

Pitt-uppställningen för matchen mot Genève var Lloyd Jordan (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Miller (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), John Clark (höger vakt), Cullen Gourley (höger tackling), Frank Williams (slut), Nick Shuler (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var Milo Gwosden, Karl Bohren, Carl Sauer, Marsh Johnson, William Ashbaugh, Ulhard Hangartner, Charles Winterburn, Noble Frank, James Breen, John Evans, Mike Hartnett, Harold Haines, Roy Brubaker, Thomas Murdoch, Cronje Carnahan, Charles Harvey och Kenneth Biddle. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

på Penn

Vecka 7: Pitt på Penn
1 2 3 4 Total
• Pitt 7 0 0 0 7
Penn 0 0 0 6 6
Se även: 1922 Penn Quakers fotbollslag
Program för 11 november 1922 Pennsylvania vs. Pitt match
Konstnärens återgivning av Pitts bakåtpassning framåt

Den tredje landskampen för säsongen 1922 var tvärs över delstaten för att slåss med tredjeårstränaren John Heismans Penn Quakers på Franklin Field i Philadelphia. "Penn har aldrig slagit Pittsburgh. Sju gånger har de två Keystone State-institutionerna drabbats samman, men bara en gång har de röda och blå kunnat hålla Panthers oavgjort."

Penn ägde ett 5–1 rekord, den enda fläcken var en 9–7 förlust mot Alabama föregående lördag. Quakers linje förankrades av tacklingen John Thurman, en 1922 konsensus All-American. Startvakten Al Papworth skadades i Alabama-matchen och var utanför laguppställningen. Annars var Penn redo och deras kapten, halvbacken "Poss" Miller, talade till ett pepprally: "Vi kommer att ge dem h_; vi kanske inte vinner, men de kommer att veta att de har varit i en strid."

Tränaren Warner hade sina egna skadeproblem. Jack Sack, startvakt, bröt tummen "och siffran är omlindad med tillräckligt med bandage för att satsa Röda Korset genom ett annat krig." Andra strängens quarterback Nick Shuler gjorde inte resan så Warner bestämde sig för att starta Charles Winterburn. "Alla i Pitt-partiet förväntar sig ett hårt spel. Kort sagt, Penn, angelägen om att sona sitt nederlag mot Alabama förra veckan, ...har ryggen mot väggen och borde vara svår att slå."

Pitt Weekly sammanfattade: "Trots Penns beslutsamhet att utplåna alla tidigare Panther-nederlag, att sona för nederlaget i Alabama för en vecka sedan och att "få Pitt att gå med i marinen", ägde Pitt ett segerrikt slut på en 7–6 göra mål när matchen avslutades." Penn backen/kickeren Ernest "Tex" Hamers misslyckande, som inte hade missat på hela säsongen, att omvandla den extra poängen efter backen George Sullivans spektakulära 41-yards scamper för en touchdown i fjärde kvartalet var skillnaden i matchen. Pitt-tacklingen Cullen Gourley bröt igenom linjen och avledde sparken för att rädda segern för Panthers.

"Pittsburgh gjorde en touchdown sju minuter efter den inledande avspark, den gigantiska Hewitt kraschade genom räkningen. Williams, lång och spänstig Panther, ryckte omedelbart den extra poängen genom att köra bollen över ribban, rakt och sant." Det blev inget mer mål förrän Sullivans hjältemod i den fjärde perioden. Pitt missade ett field goal i slutet av den tredje perioden, och Pitt-anfallen förde bollen innanför Penns 20-yardlinje tre gånger men Penn-försvaret höll dem utanför målzonen. Pitt fick 223 yards till Penns 113, och Pitt fick 14 första nedgångar till Penns 6. Penn avslutade säsongen med ett rekord på 6–3.

Tränaren Glenn Warner, mannen med få ord, hade bara lite att säga innan han lämnade till Pittsburgh. "Vi hade tur som vann", sa tränardekanusen. "Penn har ett starkt lag, briljant i försvaret. Sullivan är en spektakulär löpare på öppet fält. Det var en fantastisk match."

Pitt-uppställningen för matchen mot Penn var Lloyd Jordan (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Cullen Gourley (höger tackling), Frank Williams (höger), Charles Winterburn (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var Milo Gwosden, Carl Sauer, Ulhard Hangartner, Nick Colonna och Karl Bohren. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

Washington och Jefferson

Vecka 8: Washington & Jefferson på Pitt
1 2 3 4 Total
W. & J. 0 0 0 0 0
• Pitt 0 13 6 0 19
  • Datum: 18 november 1922

  • Plats: Forbes Field Pittsburgh, PA
  • Matchstart: 14.30
  • Speldeltagande: 35 000
  • Spelväder: lerigt fält
  • Domare: Carl A. Reed (Springfield)
Se även: Washington & Jefferson College
1922 Pitt fotbollslista

"Årets spel" mot rivalen Washington & Jefferson College i staten ägde rum den 18 november. Efterfrågan på biljetter till detta spel var en mardröm för Pitt Graduate Manager. Pittsburgh Press rapporterade: "Alla Pitt-studenter som upptäcker skalpering kommer att uteslutas från universitetet, en regel för detta har antagits av universitetets styrelse. Studenterna fick endast köpa två biljetter var och var och en undertecknade en uttalande om att han, om han tillkallades, var villig att avge en försäkran om att klistratorna var för medlemmar av hans närmaste familj." Regeringen och stadens tjänstemän har polisavdelningen på beredskap och alla som ses erbjuda biljetter till försäljning på gatan kommer att gripas.

Förra årets seger över Pitt av W. & J. sporrade dem till en obesegrad säsong och inbjudan till Rose Bowl, där de gjorde ett starkt California Bear-lag. Andra års tränare Earl (Greasy) Neale hade inte förlorat en match som tränare för de röda och svarta (16–0–2). Presidenterna hade för närvarande 6–0–1, oavgjort med Carnegie Tech deras enda nackdel på säsongen. Avslutar Herb Kopf, som tog touchdown-passningen i fjolårets seger, och Lee Spillers plus centern Al Crook fick All-America omnämnanden.

The Gazette Times pratade med tränare Neale: "Spelarna verkar vara helt på kanten," sa Neale, "men det kommer att bli ett väldigt svårt spel. Alla med en annan idé har fel enligt min åsikt."

Flera tusen Pitt-elever höll en parad före segern på fredagskvällen. De leddes av Pitt-bandet och ROTC genom Oakland och centrum. De bar banderoller som bar legenderna: "White Wash-Jeff", "Pitt Panther Will Make Greasy Kneel" och "The Old Panther Doesn't Wear Any W. & J. Colors."

Tränaren Warners skadeproblem fortsatte att öka. Quarterbacken Tom Holleran ammade fortfarande sin brutna handled. Andra strängens quarterback Nick Shuler fick lunginflammation. Andra strängens ytterback Nick Colonna fick sin armbåge ur led i Penn-matchen. Startbacken William Flanagan ådrog sig en förkylning och kan ha bronkit. Tränaren Warner varnade: "Detta är inte ett försök till alibi i förväg, utan de faktiska fakta, eftersom jag känner att det beror på laget att låta sina supportrar veta om de handikapp de arbetar under. Pitt kommer att kämpa. Det är ingen fråga. om det. Även om Pitt verkar vara utklassad, är Panthers verkligen inte överväldigade av den skenbara överlägsenheten hos "underlaget."

Regis M. Welsh från The Pittsburgh Sunday Post skrev: "Med en krasch som kunde höras runt om i fotbollsvärlden, Wash-Jeff, (obesegrad) i 18 matcher i rad, inofficiella världsmästare och det påstådda största fotbollslaget i elastiken österns gränser under de senaste två åren, störtades från sin höga och mäktiga plats, slagen, styrd och utklassad från början till slut i går av Pitt Panther, på Forbes Field, mald i leran och leran av den regndränkta fältet och tvingades erkänna att Glenn Warner, som de slog förra året, är huvud och axlar över alla andra tränare när det gäller att leverera ett slag i det avgörande ögonblicket, förbereda sitt lag för deras största test och sedan galoppera iväg med lätthet ett fullblod." Slutresultatet blev 19–0.

Den poänglösa första kvarten slutade med Pitt i besittning på W. & J. 4-yardlinjen. Presidentens försvar höll på ena fotlinjen. Wash-Jeff-förseelsen slog på första försöket och Pitt hade bollen på W. & J. 26-yardlinjen. En dubbelpassning på andra försök gick från Orville Hewitt till William Flanagan till John Anderson på 14-yardlinjen och han bar den över mållinjen för den första touchdownen. Frank Williams konverterade på punkten efter och Pitt ledde med 7–0. Senare under perioden returnerade Flanagan en punt 43 yards till W. & J. 20-yardlinjen. Tre spel senare gick Hewitt från höger tackling för en touchdown från fem yards. Williams missade poängen efter och Pitt ledde med 13–0. Presidentens anfall förde sedan fram bollen med framåtpassningar till Pitts 7-yardlinje men Pitt-försvaret stelnade och tog bollen över på downs strax innan halvleken var slut. Pitt-offensiven fick tre första nedgångar för att starta den tredje perioden och slog sedan. W. & J. back Erickson fumlade på punten på 3-yardlinjen och Pitt-slutet Lloyd Jordan plockade upp den och kastade över Erickson in i målzonen för den sista touchdownen. Williams missade poängen och finalen var 19–0 till Pitts fördel.

Pitt dominerade och tjänade 15 första nedgångar till 4, och fick 238 rusande yards till 18. Wash-Jeff fick 73 yards genom luften till Pitts 40, men Pitt-försvaret stelnade och höll presidenterna utanför poängområdet. Washington & Jefferson avslutade säsongen med ett rekord på 6-3-1.

Coach Warner var nöjd: "Pantrarna visade vad de kunde göra när de var ordentligt upphetsade. Utan Holleran, Shuler eller Colonna, och med Flanagan precis ur sängen, gav de en underbar utställning. De förtjänade verkligen att vinna, och alla man i laget är värd ära." W. & J. Kapten Brenkert var ödmjuk: "Vi förlorade, det är allt som krävs. Pitt spelade ut oss. Vi förväntade oss aldrig en sådan kamp. Vi visste att Panthers var starka, men de var mycket starkare än vi trodde."

Pitt-uppställningen för matchen mot Washington & Jefferson var Carl Sauer (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Cullen Gourley (höger tackling). ), Frank Williams (höger), Charles Winterburn (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var Lloyd Jordan, Edmund Fredette, Karl Bohren, Milo Gwosden, Noble Frank, Harry Seidelson, Marsh Johnson, John Evans, Mike Hartnett, William Ashbaugh, Thomas Murdoch, Cronje Carnahan, Ulhard Hangarter, John Miller och Harold Haines. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

Penn State

Vecka 9: Penn State i Pitt
1 2 3 4 Total
Penn State 0 0 0 0 0
• Pitt 0 0 7 7 14
Se även: Penn State Nittany Lions fotbollslag 1922
Tecknad förhandsvisning av spelet Pitt vs Penn State 30 november 1922

Efter två raka obesegrade säsonger besökte Penn State elva under ledning av femteårstränaren Hugo Bezdek Pittsburgh för den årliga Turkietdagens sammandrabbning 1922 med 6 segrar, 2 förluster och oavgjort. Penn State hade ett starkt lag med tre medlemmar i truppen som tjänade All-American utmärkelser – guarden Joe Bedenk , centern Newsh Bentz och halvbacken Harry Wilson . "Förhandsrapporter säger att Bezekianerna är i perfekt skick och att de, även om de inte skryter om sin förmåga, är bistert fast beslutna att komma överst i morgon och kröna sin säsong till en framgång, trots deras nederlag mot Navy och Penn."

Pitt Weekly vädjade om att mer studentanda skulle visas under matchen: "För att använda slanguttrycket måste Pitt-studenterna "snäppa ur det". "Pop" Warner har piskat laget i form för morgondagens strid - "Pop" och hans krigare har gjort sin del i förberedelserna för The Battle - nu är det upp till varje elev att komma ur transen och hjälpa till i ande att slå Penn State."

Pitt vann med 14–0 och gjorde slutligen mål mot Penn State för första gången sedan 1918. På samma sätt har Penn State nu inte gjort mål mot Pitt på tre år.

Pitt och State fortsatte sin poänglösa duell genom den första halvleken. Orville Hewitt fumlade på Pitt 30-yardlinjen tidigt i den första perioden och statens ytterback Barney Wentz återhämtade sig. Pitt-försvaret höll och State quarterback Mike Palm missade en droppspark från 35-yardlinjen. Under andra kvartalet returnerade Palm en William Flanagan punt 41 yards till Pitt 36-yardlinjen. Pitt-försvaret höll igen och Palm var kort på sitt 43-yards field goal-försök.

Den andra halvleken var helt Pitt. Pantern marscherade 64 yards och tjänade fem första downs till State 8-yardlinjen och förlorade bollen på downs. Staten hamnade ur fara vid första försöket, men Flanagan återvände punten 44 yards till den statliga 6-yardlinjen. Hewitt tjurade in i mitten av linjen på både första och andra down för att placera bollen på den ena yardlinjen. "Med det statliga försvaret tätt uppdraget mot mitten av linjen, rusade Flanagan av höger ände, kolliderade rakt mot målstolpen och föll över mållinjen, till ackompanjemang av det vilda jubel från Pitt-rotarna och "Hej". , Heja gänget är alla här!' av det framstående Pitt-bandet." Flanagan skakade av sig effekterna av sin inkörning med målstolpen och Frank Williams sparkade målet efter. Pitt ledde med 7 till 0.

Pitt hade besittning på sin 34-yardlinje i början av fjärde kvartalet. Pitt-förseelsen avancerade bollen stadigt till statens 15-yardlinje. En framåtpassning från Flanagan till John Anderson "när den sistnämnde korsade linjen gav Pitt den andra och sista touchdownen." Williams var bra på poängen efter och Pitt vann med 14–0. Penn State avslutade säsongen med ett rekord på 6–4–1. (Ironiskt nog fortsatte Penn State med sitt mediokra rekord på 6–3–1 att spela i Rose Bowl! Rose Bowl-kommittén ville ha Penn State och gick med på att tre månader före säsongen 1922 bjuda in Lions. The Nittanes förlorade mot USC 14– 3.)

Pantern förtjänade att vinna - Pitt fick totalt 256 yards till 65 för Lions; Pitt tjänade 13 första nedgångar till 3 för staten; Pitt avslutade en framåtpassning (för en touchdown) på 7 försök och State avslutade 5 av 10 på 27 yards.

Pittsburgh Press rapporterade att tränare Warner sa: "Jag kan ha arbetat med bättre fotbollsspelare, men jag slet aldrig med bättre kompisar, och jag fick aldrig något bättre samarbete ur en trupp. Pantern var alla för laget, med ingen tänker mer på sig själv än på sina kompisar."

Pitt-uppställningen för matchen mot Penn State var Carl Sauer (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Cullen Gourley (höger tackling) , Frank Williams (höger), Charles Winterburn (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var William Ashbaugh, Harry Seidelson, Lloyd Jordan, Nick Colonna, Noble Frank, John Miller, Marsh Johnson och Tom Holleran. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

på Stanford

Vecka 10: Pitt på Stanford
1 2 3 4 Total
• Pitt 0 10 0 6 16
Stanford 0 0 0 7 7
  • Datum: 30 december 1922

  • Plats: Stanford Stadium Palo Alto, CA
  • Matchstart: 14.30
  • Speldeltagande: 6 000
  • Spelväder: regnigt och kallt
  • Domare: George M. Varnell (Chicago)
Se även: Stanford fotbollslag 1922
Program för 30 december 1922 Stanford vs. Pitt match
Tecknad förhandsvisning av Stanford vs. Pitt-spelet 30 december 1922

Säsongens sista landsvägsmatch var en semesterresa till västkusten för att spela mot Coach Warners andra lag – Stanford. "Coach Warner såg resan som en möjlighet att bedöma framsteg som gjorts av assisterande (Andrew) Kerr och (Claude 'Tiny') Thornhill, och utvärdera Stanford-spelarnas talang i spelförhållanden."

Innan han förberedde sig för Stanford-striden tillbringade tränaren en vecka på sjukhuset för att få bort hans tonsiller.

Stanford hade ett rekord på 4–4, men deras uppvisning mot Kalifornien i deras senaste match förbättrade deras status och skapade intresse för den intersektionella striden med Pitt.

Pantern gav sig ut på sin 6 000 mil långa tur och retur den 21 december klockan 21.00 Nästa morgon var de i Chicago och firades av Windy City Pitt-alumnerna med frukost på Hotel LaSalle, medan tågvagnarna var kopplade till Chicago, Milwaukee, & St. Paul Transcontinental Limited. Tåget avgick klockan 11:25 och fyra timmar senare i Savanna, IL, steg teamet av tåget och hade ett kort träningspass. Nästa dag var det första träningsstoppet i North Platte, NE, hem för den ursprungliga Buffalo Bill Ranch. De stannade senare för ett träningspass i Cheyenne, WY och följde det med ett träningspass kl. 06.00 i Ogden, UT på julaftonsdagen innan de korsade Great Salt Lake. "Ett 10-minutersstopp gjordes i Montello, Nev., där tränaren Warner återigen beordrade pojkarna att gå i galopp." Tåget avgick från Reno, NV kl. 20.00 och skulle anlända till Oakland kl. 8.00 men kom en timme för sent. Välkomstkommittén hade inget emot det och Panthers bjöds på en speciell dag i San Francisco. Ett dopp och lunch på Olympic Club följdes av en sightseeingtur. Dagen avslutades med en kalkonmiddag på Fairmont Hotel och en show. Nästa morgon åkte laget till Palo Alto och tre dagars träning innan matchen.

Jack James från The San Francisco Examiner hade en intressant syn på matchen: "Fotbollsmatchen mellan Pittsburgh och Stanford i morgon ger en högst märklig situation. Här är Glenn Warner, aktiv tränare för det ena laget, och den andras huvudrådgivande skyddsängel. Hans högra hand möter hans vänstra hand när Pittsburgh och Stanford tar planen. Kort sagt, det är det enda kända fallet av "heads I win, tails you lose" i intercollegiate football, och som sådan unik."

Tränaren Warner var orolig: "Jag är lite orolig över resultatet av morgondagens match. Vår resa över kontinenten har inte gjort oss något bra, och Pittsburgh kommer förmodligen inte att spela en lika bra match som vi gjorde mot Penn State. Andys pojkar kommer förmodligen att spela årets bästa match." Andy Kerr kontrade: "Vi kommer att ta bort den där publiken imorgon... Jag tror att Stanford kommer att spela sin bästa match imorgon. Alla pojkar är i gott skick."

Efter matchen skrev Jack James från The Examiner : "University of Pittsburgh football eleven, som coachas direkt av Mr. Warner, besegrade Stanford varsity eleven, som indirekt övervakas av Mr. Warner, köper här idag en poäng på 16 till 7. Det var en svepande triumf för Warners tränarmetoder."

I slutet av den poänglösa första kvarten hade Pitt bollen på Stanfords 3-yardlinje. Orville Hewitt tjurade in i målzonen på det första spelet efter paus. Frank Williams sparkade placeringsmålet och Pitt ledde med 7 till 0. Stanford tog emot avspark och på andra halvbacken fumlade Cleaveland och John Clark återhämtade sig för Panthers på Stanfords 8-yardlinje. Pantern fick nöja sig med ett Williams 20 yard field goal för att göra ställningen 10 till 0 i halvtid. Tredje perioden blev mållös. Pitts slutresultat kom på en 31 yards målpassning från John Anderson till William Flanagan tidigt i fjärde kvartalet. Williams misslyckades på punkten efter och Pitt ledde med 16 till 0. Stanford-anfallen öppnade upp för ett starkt passningsanfall och lyckades föra fram bollen till Pitts 1-yardlinje. "Dennis slog över för touchdownen och Cuddleback sparkade mål." Slutresultat 16 till 7.

Pitt-uppställningen för matchen mot Stanford var Carl Sauer (vänster), Richard Simpson (vänster tackling), John Clark (vänster vakt), Charles Bowser (mitten), Jack Sack (höger vakt), Cullen Gourley (höger tackling), Frank Williams (höger), Charles Winterburn (quarterback), William Flanagan (vänster halvback), John Anderson (höger halvback) och Orville Hewitt (back). Ersättare som förekom i matchen för Pitt var Nick Shuler, Noble Frank, Nick Colonna, William Ashbaugh, Tom Holleran, John Miller, Harry Seidelson och Thomas Murdoch. Matchen spelades på 15 minuters kvart.

Den 31 december reste Panthers till Los Angeles för Rose Bowl-festligheterna. På nyårsdagen hade de fullt schema. Det första evenemanget var Tournament of Roses Parade följt av fotbollsmatchen på eftermiddagen. På kvällen var de gäster på den årliga turneringsbalen där de hade nöjet att träffa Jack Dempsey.

Vid middagstid den 2 januari gick Panther-kontingenten österut och nästa dag utforskade teamet Grand Canyon. Resans sista höjdpunkt var en fem timmars mellanlandning i St. Louis med sightseeing och shopping som de viktigaste sysslorna. Teamet gick sedan ombord på tåget för den sista delen av resan och de kom hem söndagen den 7 januari.

Poängsammanfattning

1922 Pittsburgh Panthers poängsammandrag
Spelare Touchdowns Extra poäng Fältmål Säkerhet Poäng
William Flanagan 6 0 0 0 36
Orville Hewitt 6 0 0 0 36
John Andersson 4 0 0 0 24
Marsh Johnson 3 2 0 0 20
Nicolas Colonna 3 0 0 0 18
Frank Williams 0 13 1 0 16
Carl Sauer 2 0 0 0 12
J. Charles Winterburn 1 0 0 0 6
Lloyd Jordan 1 0 0 0 6
Noble Frank 1 0 0 0 6
Karl Bohren 1 0 0 0 6
Milo Gwosden 0 2 0 0 2
John Evans 0 1 0 0 1
Summor 28 18 1 0 189

Eftersäsong

1922 års årliga fotbollsbankettprogram

Trots en tränare med två lojaliteter och två förluster i början av säsongen, slutade 1922 års upplaga av Panthers positivt med ett rekord på 8-2 och en tredjeplats med Penn och Syracuse i New York Times rankning av östliga lag.

På fotbollsbanketten fick följande spelare sina brev: Thomas Holleran (kapten), John C. Anderson, William D. Ashbaugh, Karl Bohren, Charles W. Bowser, George I. Carson (Manager), John W. Clark, Nicholas C. Colonna, William H. Flanagan, Noble L. Frank, H.Edmund Fredette, W. Cullen Gourley, Milo Gwosden, Orville M. Hewitt, Marsh Johnson, Lloyd P. Jordan, John E. Miller, Thomas R. Murdoch, Jacob B. Sack, Carl H. Sauer, Harry Seidelson, Nicholas Shuler, Richard M. Simpson, Frank Williams och J. Charles Winterburn. Av dessa herrar har Tom Holleran, John Anderson, Orville Hewitt, Frank Williams, Richard Simpson, John Clark och John Miller spelat sin sista match för Panthers.

Charles Bowser valdes till kapten av sina lagkamrater för fotbollssäsongen 1923.

Reginald French Boulton, en student vid Handelshögskolan, utsågs till studentledare för fotbollslaget 1923.

Den 18 januari godkände University of Pittsburgh Athletic Council ett treårskontrakt med John Bain (Jock) Sutherland för att ersätta Glenn S. Warner som huvudfotbollstränare. Dr Sutherland var också medlem av dentalfakulteten. "Med Sutherland som huvudtränare för fotboll kan Pitt nu skryta med att ha tre universitetstränare som är utexaminerade från Pitt, tränare (H. Clifford) Carlson från basketlaget och tränare (Frank) Shea från banlaget är de andra två."

Helamerikanska val

Charles Bowser – center (2:a laget Walter Camp; All-Eastern och National Honor Roll av Billy Evans; 1:a laget Tom Thorpe, NYU-tränare; 2:a laget Romelke Press Clipping Bureau Consensus; 1:a laget Walter Eckersall; 2:a laget Lawrence Perry.)

Jack Sack – vakt (Hedrande omnämnande Walter Camp; All-Eastern and National Honor Roll av Billy Evans; 1:a laget Tom Thorpe, NYU-tränare; 4:e lagets Romelke Press Clipping Bureau Consensus.)

Orville Hewitt – ytterback (hedersomnämnande Walter Camp; 4:e laget Romelke Press Clipping Consensus.)

William Flanagan – halvback (hedersomnämnande Walter Camp.)

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=1922_Pittsburgh_Panthers_football_team&oldid=1066314513 "