15 minuter Wahrheit
| 15 Minuten Wahrheit | |
|---|---|
 filmaffisch
| |
| Regisserad av | Nico Zingelmann |
| Skriven av | Nico Zingelmann |
| Producerad av |
|
| Medverkande | |
| Filmkonst | Felix Poplawsky |
| Redigerad av | Marco Baumhof |
| Musik av | Christopher Bremus |
Utgivningsdatum |
|
Körtid |
18 minuter |
| Land | Tyskland |
| Språk | tysk |
15 Minuten Wahrheit ( tyskt uttal: [ˈfʏnftseːn miˈnutn̩ ˈvaːɐ̯haɪt] ; lit. '15 minutes of truth') är en tysk film i regi av Nico Zingelmann och med Herbert Knaup och Christoph Bach i huvudrollerna.
Komplott
Den 50-årige Georg Komann och hans kollegor på Jaffcorp Investment AG blir helt oväntat uppsagda från sin arbetsgivare utan adekvat ersättning. De står inför ett personligt slut eftersom de vet att ingen anställer nya personer över 50. Komann smider en riskabel plan med vilken han skulle kunna säkra framtiden för sig själv och sina vänner. Han lägger allt på ett kort och ber sin chef Sebastian Berg om ett samtal, ett som skulle kunna förändra hans liv – åt vilket håll som helst – ett samtal på 15 minuter.
Berg erbjuder Komann ett avgångsvederlag, vilket han vägrar eftersom han tydligen är den ende som ska belönas överdådigt. Han vill ställa upp för de anställda och kräver avgångsvederlag för alla som ska sägas upp, eftersom många är över 50 år och inte längre har en chans att få nytt jobb. Berg lämnar den kylan. Under samtalet sa Komann att han visste att företaget hade ett hemligt bankkonto i Schweiz och att mycket pengar hade gömts undan. Med vetskapen vill han sätta sin unga chef under press och hotar att gå ut offentligt. Berg går inte med på detta eftersom han anser att Komann inte har några bevis. Komann berättar för sin chef att detta bara användes av ledningen för att öppna kontot. Därmed är styrelsen ovanför misstankar och Berg är bogeyman. Komann hävdar att han och hans anställda redan har rensat det hemliga kontot. Berg tycker inte det. Han har en anteckningsbok med TAN-numren på sitt skrivbord så att han kan utföra transaktioner. Komann säger att han inte kan memorera något heller, varpå Berg tror att Komann i hemlighet stulit anteckningsboken och fotokopierat den. Faktum är att Komann drar upp kopior ur jackfickan. Eftersom TAN-numren bara är giltiga en gång oroar sig Berg inte utan ringer i smyg säkerhetstjänsten via livemail. När Komann lämnar kontoret får Berg honom gripen av ordningsvakten.
Berg ringer nu banken i Zürich för att se om det har skett några transaktioner det senaste dygnet. Den påstådda anställde i telefonen säger nej. Berg går sedan in i förrummet, där Komann ligger i handbojor, och säger med ett flin att han nästan hade honom. Komann tycker att försöket var värt det. Berg ser Komann som en förrädare. Han hade missbrukat förtroendet när han ertappades med att stjäla konfidentiella dokument. Han spelade bort allt och ingen skulle anställa honom längre. På Bergs instruktioner sträcker sig ordningsvakten ner i Komanns jackficka och drar fram den påstådda kopian av TAN-numren, som till Bergs fasa visar sig vara ett menykort. I närvaro av säkerhetsvakten låtsas han dock att detta verkligen är en kopia av TAN-numren och påstår att Komann spionerar. Dessutom, när Komann packar upp, skulle alla bevis ha tagits bort. Berg skär ner sitt avgångsvederlag eftersom förrädare inte skulle få någonting.
Sedan får han Komann förd av säkerhetstjänsten. Detta borde lämna över honom till polisen. Berg går tillbaka till kontoret. Så fort han sitter vid sitt skrivbord får han ett livemail skickat av hans sekreterare i förrummet. En video öppnas, inspelad av övervakningskameran i förrummet. Hela konversationen spelades in. Videon visar också att Berg inte pratade med banken i Zürich, utan först med sekreteraren, som döljer hennes röst, och sedan med en Jaffcorp-anställd som också talade med schweizisk accent. Samtalet avleddes medvetet av sekreteraren.
Kort därefter fick Berg ett röstmeddelande från Komann; det hela planerades av de anställda för att komma fram till transaktionsnumret som Berg gav på telefon. Den anställde som utgav sig för att vara en schweizisk bankman i telefon skrev ner detta transaktionsnummer och ringde banken i Schweiz för att genomföra en transaktion. Nu har de anställda pengarna. Berg ringer då ordningsvakten och låter Komann släppa. Komann förklarar på röstbrevlådan att Berg kommer att få tillbaka pengarna, minus en rimlig ersättning till de anställda. Först då skulle de hålla hemligheten. Han försäkrar honom att han kommer att ha en lång och välmående framtid på Jaffcorp och att han kommer att hitta ett sätt att diskret balansera allt. Berg är arg och sparkar över stolen på sitt kontor som Komann precis satt på. Komann, sekreteraren och kollegan som utgav sig för att vara schweiziska lämnar företaget och lämnar in sina legitimationer till portieren. Den senare ger Komann en inspelningsenhet. På bandet kan du höra röstbrevlådan som portieren skickade till Berg som inspelning. Han spelade också in samtalet i förrummet.
Kasta
- Herbert Knaup som Georg Komann
- Christoph Bach som Sebastian Berg
externa länkar