Emil Mireaux

Émile Mireaux
Émile Mireaux.jpg
Mireaux den 27 augusti 1940
Senator för Hautes-Pyrénées

I tjänst 14 januari 1936 – 31 december 1944
Minister för offentlig undervisning och konst

I tjänst 12 juli 1940 – 5 september 1940
Föregås av Albert Rivaud
Efterträdde av Georges Ripert
Personliga detaljer
Född
( 1885-08-21 ) 21 augusti 1885 Mont-de-Marsan , Landes, Frankrike
dog
27 december 1969 (1969-12-27) (84 år) Paris, Frankrike
Ockupation Ekonom, politiker och litteraturhistoriker

Émile Mireaux (21 augusti 1885 – 27 december 1969) var en fransk ekonom, journalist, politiker och litteraturhistoriker. På 1930-talet redigerade han Le Temps och bidrog till andra högerinriktade tidskrifter. Han blev senator 1936 och tjänstgjorde kort som minister 1940. Från 1940 till sin död innehade han en lärostol i politisk ekonomi, statistik och finans vid Académie des Sciences Morales et Politiques.

Tidiga år

Émile Mireaux föddes i Mont-de-Marsan , Landes, den 21 augusti 1885. Hans far var av pyrenéiskt ursprung, var ammunitionsofficer under general Georges Ernest Boulanger och tjänstgjorde i Mont-de-Marsans garnison. Hans far dog när Émile var tre år gammal. Efter detta levde Émile som en pensionär i Tarbes och sedan som en officersson vid Prytanée National Militaire i La Flèche , där han utvecklade en kärlek till rugbyfotboll .

Mireaux var en lysande gymnasieelev. Han gick in på École Normale Supérieure 1906 och tog examen i historia och geografi 1910. Han undervisade på gymnasier i Alençon och Orléans och vid Institut Français i Madrid 1913–14. Under första världskriget (1914–18) mobiliserades han som infanteriofficer i augusti 1914 och tjänstgjorde till mars 1919. Han sårades två gånger, citerades tre gånger och gjordes till riddare av hederslegionen .

1920-talet

Mireaux var professor vid förberedelsecentret för grandes écoles 1919 och 1920, förberedde sedan studenterna för deras agregation vid École Normale Supérieure 1920 till 1922. Av oklara skäl lämnade han universitetet och började arbeta för Société d'études et d'informations économiques (Sällskapet för ekonomiska studier och information) som leds av Jacques Bardoux . Detta hade skapats 1922 för att studera ekonomisk evolution efter första världskriget. Han var först chefredaktör för studiesektionen, och tog sedan 1924 över som verkställande direktör i stället för André François-Poncet . Det var här han blev förtrogen med ekonomi. Mireaux var ekonomiredaktör för Le Temps från 1928 till 1931. Han var medlem i Redressement Français -rörelsen ledd av Ernest Mercier och hävdade att han var en ivrig anhängare av ekonomisk liberalism.

1930-talet

Mireaux var medlem av Société d'économie politique i Paris. Han var dess generalsekreterare från 1930 till 1937, sedan president från 1937 till 1940. Han tillhörde den unga skolan som hjälpte till att anpassa de gamla ortodoxa doktrinerna till den moderna ekonomin. Han var medredaktör för Le Temps från 1 januari 1932 till november 1942. Le Temps, som först dök upp den 25 april 1861, var en stor moderat och liberal tidning. Efter första världskriget (1914–18) rörde det sig åt höger och anpassade sig till de stora franska arbetsgivarna. 1924 motsatte sig tidningen Cartel des Gauches . Émile Mireaux och Jacques Chastenet fick ansvaret för tidningen 1931. Deras diplomatiska positioner utvecklades för att matcha Storbritanniens.

Mireaux blev kommunalråd i Bazordan , Hautes-Pyrénées. Han tävlade i Hautes-Pyrénées den 20 oktober 1935 och valdes vid den andra omröstningen. Han gick med i det demokratiska och radikala fackförbundet i senaten. Han satt i utskott för armén, hygien och socialvård, utrikesfrågor och utbildning.

Andra världskriget (1939–45)

Den 18 maj 1940 valdes Mireaux till ordförande för politisk ekonomi, statistik och finans i Académie des Sciences Morales et Politiques , som hade lämnats av Clément Colsons död . Den 10 juli 1940 vid Vichy-kongressen röstade han för att ge marskalk Philippe Pétain fulla konstitutionella befogenheter . Mireau ersatte Albert Rivaud , minister för nationell utbildning, den 12 juli 1940 och tog titeln minister för offentlig undervisning och konst. Mireaux koncentrerade allt beslutsfattande i sina händer genom att avskaffa universitetets rådgivande råd och skjuta in universitetsvalen. Detta gav honom frihet att tillsätta eller avsätta akademiker efter behag. Den 6 september 1940 ersattes han av Georges Ripert , som utsågs till utrikesminister för offentlig undervisning och ungdom.

begränsades distributionen av Le Temps till zonen libre . Mireaux och Chastenet beslutade att avbryta publiceringen den 29 november 1942 efter den tyska invasionen av zonen libre. Från 1942 till 1945 levde Mireaux tyst.

Senare karriär

Mireaux ställdes inför rätta av Högsta domstolen under den politiska rensningsprocessen av parlamentariker som röstade igenom författningsförslaget den 10 juli 1940. Den 23 januari 1947 fick han en dom som avvisade anklagelserna på grund av hans inblandning i motstånd. Efter detta drog han sig tillbaka från det politiska livet. Mireaux var president för Académie des Sciences Morales et Politiques 1951 och president för Institut de France 1951. Émile Mireaux dog i Paris den 27 december 1969.

Publikationer

Émile Mireaux bidrog till många franska och utländska recensioner, inklusive Revue des deux Mondes , Revue de Paris , Revue Hebdomadaire , Revue politique et parlementaire och Encyclopédie française och Encyclopædia Britannica . Émile Mireaux var författare till:

  • Émile Mireaux (1921), Les Actions de travail , Paris: Société d'études et d'informations économiques, sid. 18
  • Émile Mireaux (1921), Les Crédits à l'exportation , Paris: Société d'études et d'informations économiques, sid. 38
  • André François-Poncet; Émile Mireaux (1922), La France et les huit heures , Paris: Société d'études et d'informations économiques, sid. 272
  • Émile Mireaux (1922), Le Problème financier, rapport présenté au Congrès annuel du parti républicain démocratique et social, par E. Mireaux... oktober 1922 , Paris: Parti républicain démocratique et social, sid. 12
  • Émile Mireaux (1923), La participation aux bénéfices
  • Émile Mireaux (1923), Les conseils d'usine dans le grand-duché de Luxembourg
  • Émile Mireaux (1925), "Les réparations en nature", Revue de Paris , Paris: Société d'études et d'informations économiques, sid. 24
  • Émile Mireaux (1928), Petite histoire des finances du Cartel
  • Émile Mireaux (1928), L'expérience financière de M. Poincaré
  • Émile Mireaux (1929), La Gestion publique et la gestion privée des entreprises , Paris: Comité national français de la Chambre de commerce internationale / Librairie du "Recueil Sirey", sid. 44
  • Émile Mireaux (1930), Les Miracles du crédit. 18e upplagan , Paris: Éditions des Portiques, sid. 255
  • Jacques Chastenet; Émile Mireaux; René Puaux (1936), Le dîner du 75e anniversaire du "Temps", 9 december 1936, sid. 27
  • Émile Mireaux (1943), La Chanson de Roland et l'histoire de France , Paris: Albin Michel, sid. 300
  • Émile Mireaux (1948), Les poèmes homériques et l'histoire grecque , vol. 1 Homère de Chios et les routes de l'étain..., Paris: A. Michel, sid. 379
  • Émile Mireaux (1949), Les poèmes homériques et l'histoire grecque , vol. 2 "L'Iliade", "l'Odyssée" et les rivalités coloniales..., Paris: A. Michel, sid. 445
  • Émile Mireaux (1949), Philosophie du libéralisme , Bibliothèque de philosophie scientifique, Paris: Flammarion ; (Mayenne, impr. de Floch), sid. 349
  • Émile Mireaux (1951), La reine Bérénice , Paris: Albin Michel, sid. 252
  • Émile Mireaux (1951), Notice sur la vie et les travaux de Clément Colson , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 22
  • Émile Mireaux (1951), Discours de M. Emile Mireaux,... , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 19
  • Émile Mireaux (1954), L'Organisation du crédit dans les territoires d'outre-mer , Paris: Librairie du Recueil Sirey ; (Toulouse, impr. de F. Boisseau), sid. 152
  • Émile Mireaux (1954), La vie quotidienne au temps d'Homère , Paris: Hachette, sid. 267
  • Émile Mireaux (1956), Problèmes actuels de la route française
  • Émile Mireaux (1957), Guizot et la renaissance de l'Académie des sciences morales et politiques , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 18
  • Émile Mireaux (1958), Le Moyen Âge (i Neuf siècles de littérature française)
  • Émile Mireaux (1958), Une province française au temps du Grand Roi, la Brie , Paris: Hachette (impr. Brodard et Taupin), sid. 352
  • Émile Mireaux (1958), La Brie: une province française au temps du Grand Roi , Paris: Hachette, sid. 350
  • Émile Mireaux (1958), La Vie et l'oeuvre de Maurice Muret, ... , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 16
  • Émile Mireaux (1959), Tocqueville et la démocratie , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Typographie de Firmin-Didot et Cie, sid. 16
  • Émile Mireaux (1960), L'Académie des sciences morales et politiques en 1848 , Paris: Firmin-Didot et Cie / Académie des sciences morales et politiques, sid. 18
  • Émile Mireaux (1961), Louis-René Villermé, 1782–1863 , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 16
  • Émile Mireaux (1962), Gregorio Marañon et l'histoire , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot et Cie, sid. 20
  • Émile Mireaux (1963), Le Coup d'état académique du 14 april 1855 , Paris: Académie des sciences morales et politiques (impr. Firmin-Didot et Cie), sid. 16
  • Émile Mireaux (1964), Un Témoin critique de la monarchie bourgeoise et de la Révolution de 1848, Louis Reybaud , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 18
  • Émile Mireaux (1965), Actualité de Malthus , Paris: Firmin-Didot et Cie / Académie des sciences morales et politiques, sid. 16
  • Émile Mireaux (1966), Réflexions sur le rôle et l'originalité des sciences morales , Paris: Académie des sciences morales et politiques / Firmin-Didot, sid. 16
  • Émile Mireaux (1967), Adolphe Chéruel, l'histoire philosophique, grandeur, décadence et résurrection éventuelle , Paris: Firmin-Didot et Cie / Académie des sciences morales et politiques, sid. 10

Mireaux skrev förord ​​till:

  • Nicolas-Edme Rétif de La Bretonne (1734–1806) (1963), La vie de mon père (1788) , Collection du Flambeau, Förord ​​av Émile Mireaux, Paris: Paris : Hachette (impr. Crété), sid. 239
  • Le Rhum et le sucre dans les territoires français d'outre-mer , Förord ​​av Henri Sicé, Inledning av Émile Mireaux, Paris: SEDEIS (impr. de J. Chaffiotte), 1949, sid. 103 {{ citation }} : CS1 underhåll: andra ( länk )

Anteckningar

Citat

Källor

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Émile_Mireaux&oldid=1119969848 "