Återställ hälsa och säkerhet för alla
Reclaiming Health and Safety For All, även känd som Löfstedt-rapporten , är en rapport från 2011 på uppdrag av den brittiska regeringen för att granska befintlig hälso- och säkerhetslagstiftning och dess inverkan på företag. Rapporten skrevs av Ragnar Löfstedt och rekommenderade upphävande av bestämmelser som inte var till någon nytta, uppdatering av godkända uppförandekoder och avskaffande av det "strikta ansvaret" för att mildra alla risker. Rapporten resulterade i en granskning av alla godkända uppförandekoder av Health and Safety Executive och upphävandet av två förordningar som inte ansågs vara till någon nytta.
Bakgrund
Rapporten beställdes av avdelningen för arbete och pensioner i mars 2011 för att titta på den befintliga nivån på hälso- och säkerhetslagstiftningen och den börda den lägger på företagen. Professor Ragnar Löfstedt , chef för King's Centre for Risk Management ( King's College London ), utsågs att leda studien och han publicerade rapporten den 28 november 2011.
Rekommendationer
Löfstedt granskade cirka 200 föreskrifter och 53 godkända uppförandekoder (ACoP) som faller inom hälso- och säkerhetsdirektörens (HSE) ansvarsområde. Han noterade att även om den totala lagstiftningsvolymen i själva verket var mindre än för 35 år sedan skulle det finnas fördelar av att konsolidera de befintliga bestämmelserna till sektorspecifika paket, vilket nyligen hade gjorts med sprängämneslagstiftningen, som tidigare hade spridits över flera föreskrifter.
Löfstedt lämnade 26 rekommendationer som alla godkändes av regeringen i sitt remissvar på rapporten. Löfstedt rekommenderade att HSE reviderar alla ACoPs eftersom vissa var inaktuella eller alltför komplexa. Han rekommenderade upphävandet av meddelandet om konventionella tornkransföreskrifter 2010 som han inte kunde se någon fördel med och Construction (Head Protection) Regulations 1989 som duplicerades av Personal Protective Equipment at Work Regulations 1992 .
Ett stort förslag var att de egenföretagare vars arbete inte hade potential att skada andra skulle undantas från hälso- och säkerhetslagstiftningen, vilket var fallet i flera europeiska länder. Han ville också se användningen av "så långt som rimligen är praktiskt möjligt" (vilket innebär att hälso- och säkerhetsåtgärder inte bör stå i oproportionerligt förhållande till risken) utvidgas till all hälso- och säkerhetslagstiftning för att avskaffa det "strikta ansvaret" för att mildra alla risker som var åberopas av många skadeståndsanspråk. Löfstedt föreslog också att HSE skulle ta på sig ansvaret för att leda alla utredningar och verkställighetsåtgärder, varav en del faller under de lokala myndigheternas behörighet istället.
Svar
Den officiella regeringens svar på rapporten erkände att det fanns en rädsla för åtal för mindre brott bland egenföretagare och uppmanade HSE att utarbeta förslag för att ta bort aspekter av hälso- och säkerhetslagstiftningen för lågriskyrken, vilket ansågs gälla till cirka en miljon människor. De uppgav att det var mycket låg sannolikhet för att sådana personer skulle åtalas för mindre brott före förändringen. Regeringen gick med på att utöka utbildningen för lokala myndigheters inspektörer för att försöka säkerställa en mer konsekvent inspektionsstandard. Anmälan om konventionella tornkransföreskrifter och konstruktionsföreskrifter (huvudskydd) upphävdes, som rekommenderats av Löfstedt, i april 2013. Men den vägrade att ge HSE ansvaret för att styra all inspektion och efterlevnad, vilket lämnade många skyldigheter hos lokala myndigheter.
Institution of Construction Safety väckte oro för att det inte fanns tillräckligt med tid och kapacitet för HSE att se över alla godkända uppförandekoder senast i april 2012, vilket Löfstedt hade rekommenderat, även om själva granskningen välkomnades. Andra organ menade att det behövs klarhet i vilka egenföretagare som skulle undantas och om en tillräcklig nivå av hälsa och säkerhet skulle upprätthållas av dessa personer. Det fanns också en önskan att säkerställa att verkställighetsförfaranden genomfördes i tid, inom tre år efter överträdelsen av bestämmelserna.
Löfstedts rapport välkomnades i stora drag och sågs som ett sätt att minska regelbördan för små och medelstora företag genom att betona behovet av riskbaserad snarare än riskbaserad reglering (dvs. att fokusera på sannolikheten för en händelse snarare än dess svårighetsgrad). Han gjorde en uppföljande granskning av rekommendationerna 2012, men avböjde att gå igenom rapporten igen när han blev ombedd att göra det 2013.